,

Ställ de där obekväma frågorna

Varje dag får jag höra om minst ett självskadebeteende. Det är dels här via dms:s från er men framförallt från PT-kunder. Det kan vara ätrelaterat, träningsrelaterat eller tyvärr, värre. De gånger jag känner att nej, detta är över min kapacitet och kunskap och jag blir osäker på om jag kan hjälpa så tar jag in hjälp eller vidarebefordrar personen så den hamnar i rätt händer. Många som kontaktar mig har tyvärr en skev uppfattning om sin kropp, träning och energibehov. Många vet tyvärr inte ens om detta själva utan kommer till insikt under tidens gång. Det är inte deras fel. Det är viktigt att ha detta i åtanke, då det som kanske är självklart för dig eller någon annan inte en självklarhet för en person som tänker dessa tankarna om sig själv eller sin träning.

Minst hälften av mina pt-kunder blir ofta lite irriterade på mig när jag höjer matintaget, höjer vilan, ändrar träningsupplägget och ifrågasätter i princip allt med ledande och öppna frågor under våra avstämningar. “Hur resonerar du gällande denna förändringen?” “Hur kommer det sig att du vill..”, “Hur är den upplevda ansträngningen kontra förväntingarna?” “Varför vill du kompensera vila med förbud?” “Känner dig stressad av förändringen och avsaknad av kontroll?” “Varför vill du det här?”. Förhoppningen är att öka insikten om sitt egna beteende och uppmana till reflektion varför vissa val görs. För många gånger är ett inledande samtal kring varför just vissa val görs det som krävs för att polletten ska trilla ner, åtminstone halvvägs för många.

Jag har under hösten avslutat 2 kunder före slutdatum på grund av att jag har känt att jag når fram och att min coachning inte passar just denna personen. Att det hela tiden återkommer till varför jag inte får dem att gå ner i vikt. Det är svårt att jobba med livsstilsförändring när personer inte själva är helt motiverade. Och där har det varit viktigt för mig att utröna om jag ens kan hjälpa och till vilket pris. För jag vill inte sätta mitt namn på upplägg som jag inte helt kan stå bakom. Jag vill inte jobba på det sättet. Det måste kännas bra från bådas sida, och då det är med människor man jobbar med så funkar inte alltid kommunikationen eller samspelet. Och det är okej, då avslutar jag hellre och låter personen söka sig vidare och förhoppningsvis få bättre hjälp än jag har kunnat ge den.

Jag är helt för att träna hårt och ha prestationsmål. Men jag är också en tränara som jobbar med mjuka värden, att våga pausa och medvetenhet om varför vi gör en förändring. För är det mentala i balans så kommer det yttre fungera och vi kommer kunna utvecklas så som vi önskar. Vare sig det handlar om att springa milen under 50 min, klara 3 chins utan gummiband eller gå ner sina sista kilon på ett sunt och medveten sätt. Jag tror inte att mitt sätt är det bästa och jag sitter inte på alla svaren. Det finns så många kompetenta och duktiga personliga tränare där ute och jag backar hellre än att försöker överbevisa någon att jag har rätt. För vad som är rätt för någon kanske är helt fel för någon annan. Men jag tror stenhårt på att förändring tar tid och är trygg med mitt sätt att utmana tanken och göra saker som inte känns helt bekvämt. Ett misslyckande är inte förödande och jag ser det mer som en chans att lära sig något och göra om till något bättre. Och det är just det jag säger åt mina kunder med. Våga misslyckas, för det kommer att komma perioder då man känner en viss stagnation. Ge inte upp, det är inte ett misslyckande att inte känna “framgång” nonstop.

Det finns en enorm stolthet och glädje inom mig att se hur personer utvecklas och hur de tar sig ann mina ord efter ett tag. Som en tjej skrev “Det tog mig 2 månader att inse att du inte ville sätta mig på plats, utan att du ville hjälpa. Polletten trillade ner och träningen började betyda något igen. Jag började betyda något igen.”

Och det är precis det jag vill.

87

2 svar till “Ställ de där obekväma frågorna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *