Det är något speciellt att springa ett halvmaraton i sin egna stad. Att dessutom göra det tillsammans med sin bästa vän som hans pacer (farthållare) i hans allra första halvmaraton är något alldeles extra. Mitt enda fokus under loppet var att han skulle få så fin upplevelse så möjligt, springa på enligt plan och såklart – genomföra. Om jag så skulle bära honom in i mål.
Jag var helt klädd i salomon, från skor till keps. Springer alltid i shorts, men kör tunnare långärmat på överkroppen med en tunn t-shirt under om jag behöver ta av mig under loppets gång. Skorna, ett par Salomon Phantasm for Ciele levererade under hela loppet. Kan varmt rek dessa temposkor, passar ypperligt på asfalt för distanser upp till 20-25 km. Efter det vill jag ha ännu mer dämpning.
Men självklart kom han i mål. Det gjorde alla som sprang. Daniel och Emmelie gjorde en riktigt stark insats, så även L som sprang jämte Daniel och peppade på.
Min taktik för Alex var enkel. Hålla tempot 5.40 – 5.50 fram till 8 km utan att rykas med i starten när majoriteten brukar gå ut för hårt. Hålla 55 min på 10 km och därefter energipåfyllning. Öka framåt 12 km, försöka hålla 5.30 så länge den upplevda ansträngningen höll sig runt 14-15 på borg.
Bansträckningen var den gamla, dvs inte den som var förra året med 2 varv runt Södermalm, med många svängar, en del stigningen och en del flacka partier för ökningar. Ett klassisk Stockholm s lopp med andra ord.
So far so good, planen hölls och Alexander var stark. Men så runt 17 km, på söder, så började det bli jobbigt. Vilket jag hade en liten tanke om att det kunde bli. Men samtidigt ville jag inte utgå från det. Så vi sänkte farten, jag delade ut små bitar dextrosol varannan kilometer och såg till så han fick i sig både sportdryck och vatten.
“..det är helt okej att sakta ner, och går du så är det enbart i 1 minut sen vill jag att du joggar igång igen, annars kommer du aldrig igång..”
Och så kämpade vi oss i mål. Med huvudet högt och ett leende på läpparna. Med en trött kropp och känslorna utan på. Med alla lager av viljestyrka passerade han mål i sin första halvmaraton och jag kunde inte vara mer stolt. ♡
Stort tack till alla er som kom fram igår, om hejjade på längs banan och som sprang med ett leende på läpparna. Vilken otrolig insats av oss alla! Och extra roligt att ni var så många som sprang loppet som målsättning efter ha kört mitt 8 veckors löpupplägg. Riktigt roligt att få höra och se! Bra jobbat!
67