Tillbaka i Sverige efter en lång och inte helt smärtfri resa. Om ni någon gång planerar att flyga med Air India – don´t. Det finns flera andra bolag som är bra mycket bättre. Men nog om det, jag ska verkligen inte klaga. Resan var fantastisk och Sri Lanka är ett helt enastående land. Jag har definitivt fått mersmak och vill tillbaka dit för lite mer surf och upptäckta Kandy och de östra delarna av ön. Sen vill jag så gärna åka tåget, framförallt från Ella till Nuwara Eliya som sägs vara en av den vackraste tågresan i världen.
Men om vi ska stanna till lite om surfen, vilken käftsmäll det var. Jag bokade 1.5 h surflektion från en av av killarna på Three Palms Surf School och gick igenom tekniken och grunderna innan vi gav oss ut i vattnet. De första 3 vågorna tog jag och lyckades komma upp på brädan och surfa in mot stranden. Känslan var obeskrivligt häftig! Jag kände mig som en amazonkvinna. Den känslan varade dock inte så länge då jag enligt min surflärare började tänka för mycket och då även ramla av brädan så fort jag skulle ta mig upp. Jag var så sur och kände mig som en riktigt looser.
Hitta en våg.
Paddla på utav bara helvete med händerna.
Ställa sig upp.
Ramla.
Få en kallsup.
Dra till sig brädan.
Simma ut igen.
Börja om från början.
Fuck fuck fuck fuck!
Om och om igen i en timme. Jag hatade surf och blev mer och mer sur för varje simtag jag tog.
Till slut såg till och med den stackars killen ut som låg och hackade tänder (vattnet var typ 28 grader så vet inte riktigt vad han sysslade med) uppgiven ut.
Han spände ögonen i mig och sa ”This is your last try, DONT think, just surf!
Och jag fixade det. Visst höll jag på att sänka en tjej som var i vägen (se bild) men jag fixade det. Och det var där jag insåg – jag kan inte släppa surfingen riktigt än. Så jag lovade mig själv att ta minst 15 vågor felfritt under 2019. Så nu har jag ett år på mig att klara mitt uppsatta mål. Det är bara att börja fundera ut ställen att surfa på. Bali är ju ett location som är bra för just detta ändamålet och dit ska jag ju i februari.
Om vi ska prata lite kvalité och strand så är Weligama ingen strand jag rekommenderar. Det enda som är bra med den stranden är att det är perfekt surf för nybörjare då det är långrunt och inte så stora vågor. Det finns en drös med surfskolor längs med stranden och det kostar runt 150-200 kr för 1.5h. Att hyra bräda utan lektion kostar 20 kr för 2 timmar.
Vill man ha en finare strand inte så långt ifrån Weligama så rekommenderar jag starkt Mirissa som ligger 2 km söderut. Stranden är mer orörd och betydligt vackrare, det är bra surf och viben överlag är mycklet trevligare. Byn har små mysiga hälsocaffer och det ligger flera coola små boutiquehotel längs stranden.
Så skit I Weligama och kör på Mirissa istället – mer värt det. Jag lovar.
0
Surfning är känsla. Låter flummigt med det är närmast religösa jag har kommit. Havet. Brädan. Jag. Sen ja. I början är det mer att ge än att få. Men de gånger man får. Åååå. Då vill man mer. Sen är man fast. Och som han sa med ögonen. Tänk inte. Följ. (Jag vet. Låter asdrygt flummig. Men för en som mig är surfningen mitt komplement. Balans)
Ja men exakt! Precis så! 🙂 Man blir nästan lite religös ja! 🙂
Jag gillade också Mirissa. Hängde med vänner som surfade längst bort, men där var det lite knepigt med rev och sådant vilket gjorde det mer utmanande och inte så nybörjarvänligt. Hikkaduwa tyckte jag var en schysst strand om man var på den sidan där ryssarna INTE var, det var en helt fantastisk strand att springa på utan bebyggelse och hotell. Och tåget – JA, det var nice och fint att åka över bron och en bit till. Men efter en timma blev jag rastlös. 🙂
Jag ser fram emot att börja kitesurfa. Det står på min bucket list för året! 🙂
Åh Kite! Det ser så roligt ut! Var ska du göra det? Stor kram
Åh så kul! Bästa och mest beroendeframkallande grejen som finns?
Vill man inte åka så långt finns det fantastisk surf i Europa också, t ex Frankrike, Portugal o Spanien?
ANNA M! Is that you? 🙂
Satan vad längesedan, hur mår du?