JOANNA SWICA

Jag fick en rätt syrlig kommentar häromdagen. En kommentar som har återkommit en del under de senaste åren och framförallt varit en rad av olika anledningar till att vissa människor stör sig på mig. Det är inte ofta jag får sådana kommentarer, mitt konto har aldrig varit en samlingspunkt för hat, där har jag varit väldigt förskonad om man jämför med mina branschkollegor. Jag tror att jag väldigt tidigt har varit tydlig med vad som får och inte får postas på mina sociala kanaler. Jag har även haft en väldigt ärlig approach till vad som försiggår i mitt liv och det har varit en oskriven regel att man får kliva innanför dörren som står vidöppen om man bara respekterar vad som finns där bakom. Jag har öppnat för upp för feedback och kritik, men då ska den vara saklig. Kanske är det just på grund av den ärligheten som vissa kommentarer föds, och kanske är det därför det ibland känns lite mer.

Jag skriver om det i boken, diskuterar det och lyfter fram olika aspekter av varför människor har ett behov att uttrycka sig på ett sätt som varken är konstruktivt. Som bara är en ren spya av negativitet. En spegling av personens fula personlighet som desperat vill fastna på omgivningen. 9 fall av 10 så skrattar jag. Det rinner av mig och jag önskar personen all lycka i sitt liv. Men ibland, som nu blir jag matt.

Jag lovade mig själv att alltid vara ärlig på mina sociala medier, framförallt när det kom till min träning och mina val kring min livsstil. Det har genomsyrat min tonalitet och blivit lite av mitt signum. Jag är mer än bara en löpare. Jag är mer än bara en influencer. Jag är mer än en gymtjej. Jag är mer än bara en skribent. En community-grundare. En festglad person. En personlig tränare. En företagare. Det finns så många lager och nyanser av mig och detta har jag velat visa. Detta har byggt mitt varumärke och även hjälp många av er som följer mig i jakten på ett tryggare jag. Ett liv på sina egna premisser. Ett liv med mer kulörer än bara svart och vitt.

För några månader sedan delade jag med mig att jag genomgår en rätt jobbig tid med operationer kopplat till mina tänder. Detta har påverkat min träning och jag har inte kunnat prestera på det sätt som jag brukar och haft planerat för denna våren. Förutom detta så har jag också varit öppen med resor, middagar, events, och stökig möhippa. Jag har vissa perioder postat mindre om träning, även om det inte nödvändigtvis har betytt att jag inte har tränat eller jobbat med träningen. Min onlinecoaching har rullat på som vanligt och jag har gjort valet att inte posta så mycket om just den biten på mina sociala kanaler, dels för att jag inte vill att min Instagram ska blir för säljig när det kommer till mina tjänster men även för att jag har hittat en riktig fin mix på allt som händer i mitt liv. Jag delar med mig av lite av allt hela tiden och vissa perioder blir det mer av det ena eller andra.

Jag vet att för många så kan det verka oseriöst med en hälsoprofil som gillar att gå ut, äter godis mitt i veckan och inte pratar hälsa nonstop. Det får man tycka och framförallt – avfölja. Gör det mig till mindre kompetent inom min coaching? Gör det mig till en mindre hälsosam människa och framförallt, har rätt att göra anspråk på det segmentet? Nej det tycker jag inte, tvärtom, och jag oroar mig inte. Speciellt om man ser till min kundbas. Jag har valt att profilera mig på ett sätt som kanske inte är det mest traditionella när det kommer till träning och hälsa. Och det finns en tanke med det, vilket emellanåt kan röra upp känslor och skapa lite friktion.

Jag är införstådd med det.

Men jag tolererar inte kommentarer kopplat till min fysik eller personangrepp. Jag kan ta kommentarer som den jag fick i helgen. ” Det är mycket fest och lite träning dig just nu..” Ja, det är ju min möhippa och jag har medvetet valt att inte träna på en hel vecka på grund av att jag har känt mig sjuk. Men att skriva att min kropp ser för tung ut för de tider jag vill prestera på i min löpning och att jag har för höga ambitioner med tanke på min levnadsstil är inte okej. Eller att jag ser trött och sliten ut när jag dagarna innan har delat med mig om att min fjärde operation på kort tid. Jag förstår inte hur man kan skriva ”vad lite du tränar för att vara en person som jobbar med träning..” och inte heller att jag borde ”ta hand” om mig mer.

Ursäkta, men lev mitt liv i en vecka och återkom sedan. Om inte, så kan man behålla dessa råd och kommentarer för sig själv.

Man kan inte behaga alla. Jag vet, vissa vill ha mer av det ena medans andra vill ha halvsuddiga gymselfies tagna i stunden efter varje träningspass. Några vill ha mer outfits, medan andra vill ha videos med detaljerade träningspass. En klick vill att jag skriver mer om hur man älskar sig själv med den stora massan vill ha dagliga ärliga updates om vardagen. Och det lustiga är att det är precis det jag gör.

Det finns alltid människor som inte förstår bättre. Dessa människor är svagbegåvade och kommer tyvärr aldrig bli mer än vem de är just i det ögonblicket. Men just nu, i detta ögonblicket, så är jag trött. Men det betyder inte att jag kommer sluta visa alla lagren, det betyder bara att jag var lite less och behövde skriva av mig.

Dörren är vidöppen.