SYSTERSKAP


Åt middag med Sandra på Riche igår och som alltid så glider vi snabbt in på tyngre ämnen. Vi diskuterar, analyserar och brinner av. Sandra är eb oerhört smart person som har förmågan att få en att tänka från ett att perspektiv vilket jag uppskattar väldigt mycket. Och trots att vi bara har känt varandra i ett år där hon spenderade 5 månader i NYC så har vi liksom funnit vårt tugg. Vi ses inte ofta (blir ändring på det nu när du är hemma gomman!) men när vi väl ses så är det som om vi alltid har känt varandra. Hängselbyxor Lee & T-shirt Nümph

Vi pratade mycket om systerskap igår och jag skrev bland annat denna texten på min IG i morse.

”Hur ska vi förändra klimatet mot och kring kvinnor när de viktigaste huvudpersonerna i debatten kastar skit på varandra? Jag har alltid haft svårt för ordet systerskap. Tycker det har befläckats och occuperats av kvinnor med pekpinnar och regler för hur kvinnor ska vara. Inte för mycket men våga ta plats. Ta hand om sig själv men absolut inte för mycket. Vara självständig men akta dig för att sätta dig själv främst – för då ifrågasätts din lämplighet som mamma.

Sluta. Bara sluta. Hur i helvete ska vi få den förändring när vi uppenbarligen har problem med hur andra kvinnor lever sina liv? Hur vi designar våra liv på våra egna villkor. Hur skenheliga är vi? Hur skenhelig är jag?

Jag brukar ofta säga att vi behöver ha lite mer fuck-it mentalitet. Men glöm för fan inte att ta med andra kvinnor under fuck-it vingarna. Vad är vi så rädda för? Är vi så pass hotade av de vi varje dag kämpar för att hylla?”

Nog för att män ä konflikträdda och oerhört svaga på att sluta upp bakom oss, men vi då? Är vi så mycket bättre alltid? Hur ska vi förvänta oss att grabbgänget ska diskutera kvinnor med respekt när vi själva slänger ut kommentarer som indirekt nedvärderar en annan kvinnas utseende eller ifrågasätter hennes kompetens.

Jag försöker, jag upprepar, jag försöker verkligen vara öppen och fördomsfri mot alla människor jag möter. Speciellt kvinnor. Ibland misslyckas även jag och då reflekterar jag över min miss och frågar mig själv vart problemet egentligen ligger.  Är det hos mig eller hos den andra kvinnan?

Och svaret är nästan alltid det samma.

0

4 kommentarer

  1. Spännande ämne!
    Jag har insett att jag pratar illa om andra kvinnor när det är något som skaver inom mig. Annars bemödar jag mig att inte prata rent skitsnack om andra kvinnor som är helt obefogat. Det var en tuff insikt men jag jobbar på att bättre mig på den punkten.

    1. Hej Marieh! Tack för du delar med dig, strongt att erkänna sina brister och snyggt att du jobbar på dem! 🙂

    2. Men du erkänner ju det… Det jag stör mig mest på är alla dessa publika kvinnor som gör det också, men som säger att det beror på att dom inte gillar dom men.. Men att patriarkatet ska falla osv… O att det är dom kvinnorna som hugger andra kvinnor i ryggen.. Bla bla bla… Att stå för vem man är o vad man gör är det viktigaste oavsett vem man är…

      1. Håller delvis med Petra där, så länge vi är medvetna om våra brister och VILL göra rätt och försöker, ja då är vi på rätt väg. Men det blir lätt väldigt skenheligt när driver på för systerskap och använder patriarkatet som slagpås, när de själva inte gör klimatet bättre.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *