Joanna Swica

Här kommer lite fler bilder från andra dagen på Way Out West. Den började något kaotisk med storm och åska vilket resulterade i att vi fick hänga på rummet till klockan slog ett och himmeln plötsligt sken upp av en blå himmel och strålande augustisol. Det tog oss 20 minuter och sen var vi på området, det fanns ingen tid att spilla – dagen var fullspäckad! But first thing first, krans på huvudet.

Efter att vi plockade upp varsin vit krans begav vi oss ner till Tredje Långgatan 3 för att möta upp Erik och Maja på Tacos & Tequila för att tillsammans bege oss upp till takfesten Organic Garden som vi även var på förra året. Det blev en kort visit (men man hinner alltid med en Aperol) då vi skulle möta upp lite folk på Port du Soleil. En årlig dagsfest som förra året levererade en jädra fest men i år tyvärr mest var en besvikelse. Det var 1. Alldeles för mycket folk. 2. För få bartenders. 3. Svag leverans på musiken. Trist, tur sällskapet var bra då Sebbe även idag var på strålande festhumör.

Framåt sex var vi tillbaka på hotellet för att ladda mobilerna, byta om och vila lite (är fortfarande inte helt hundra med varken energi eller motorik). En paus som bara skulle vara i en halvtimme slutade med att vi satt på golvet, drack vin och lyssnade på gamla technohits tills klockan slog åtta. Helt ärligt så var det den bästa stunden på hela dagen även om takfesten med Erik och Maja var grymt trevlig. Vi hade så jäkla roligt jag och Louise där vi satt i mitt lilla hotellrum som kändes som en studentkorridor. Luften vibrerade av fniss, tjejsnack och hemligheter som byttes samtidigt som det bubbliga vinet fick oss att bli 20 på nytt.

När bubblet tog slut drog vi vidare till festivalomårdet och in på Vip-området där vi mötte upp gänget igen. Absolut-tältet var helt klart helgens bästa häng. Bra musik, goda drinkar och skönt häng. Någonstans vid tio smög vi iväg och gjorde en repris på fredagskvällens trapphäng med varsin halloumiburgare (den 4.e för helgen) och en jordgubbsshake. Sen åkte vi hem och sov. Det här med att känna sig som tjugo varade inte länge.

Det var den Way Out West helgen. Är riktigt glad över att jag åkte trots allt. Har kommit hem med nya minnen, bekantskaper och kvalitetstid med Louise. Men framförallt – ett jävla sug på livet igen.