JOANNA SWICA

Det är aldrig lätt att spika en tävlingsplan, inte med så som jag jobbar just nu. Jag är iväg på jobb 1-2 veckor i månaden och har plan a/b/c och d klara i huvudet. För jobb trumfar roliga tävlingar, så är det. Jag kan inte tacka nej till ett uppdrag för att jag ska springa ett marathon, riktigt så vass är jag inte (eller tät för den delen).

Men låt oss prata om de planen som är satt och som jag hoppas håller hela vägen.

Så vad sker? Jo jag springer jävligt mycket just nu. Eller ja, jävligt mycket för att vara mig. 5 pass i veckan, långa distanser varvat med långa intervaller där det känns som att själen lämnar min kropp. Det finns få saker som kan mäta sig med att gå in i en springbubbla. När man vet vad man har framför sig, när man vet att nu är det bara att göra jobbet. Nu är det dags. Det är varken skönt eller roligt vissa dagar. Men det är dags och jag älskar det.

Men varför? Varför springer jag så jävligt? Jo förstår du, dels för att jag vill, men sen har jag en liten plan med en snabb halvmara i Barcelona om ca 6 veckor. Den har varit inbokad ett tag nu, alltså i mitt huvud, inte på pappret. Men igår tog jag äntligen tag i att boka hotell, flyg och anmälan. Så först ut blir Viva Les Spaniaaaaa!

Men sen då? Planen VAR att springa Paris Marathon igen. Jag gjorde ett panglopp och vill så gärna tillbaka. Det var ett lätt och behagligt lopp, vilket passade mig där och då. Men nu vill jag tillbaka och lida. Spränga systemet och gasa. Se hur snabbt jag kan göra på samma bansträckning som föregående år omfamnade mig likt en stor kärleksfull björnkram. Men tyvärr fick jag ställa in den tanken då jag är i Alperna på jobb samma datum. Så nu letar jag 1-2 nya lopp under våren. Jag tänker ett marathon och en till halva. Därefter tänkte jag spänna bågen med ett 10 km lopp framåt sommaren. Jag hatar den distansen, så tänker att det blir bra för mig. Det kommer bli ett fjällopp, vilket har jag inte ännu bestämt, men det kommer bli ett.

Sen kommer vi till ett A-lopp –  Helsingborgmarathon den 2 september. Det loppet ser jag verkligen framemot då jag har missat det 3 år i rad men detta året blir det av. En liten bröllopspresent till oss båda då det är vår bröllopsdag. Blir sportdryck istället för champagne till frukost. Lugn bara, det finns mer planerat den helgen. Någon måtta på nörderiet får det vara.

Hösten lutar åt Berlin Marathon, San Sebastian (efter påtryckning av fröken Bjelkemo) och kanske Köln? Är jag hemma när Hässelbyloppet går så kommer jag köra det med. Jag kommer leta efter små lokala lopp runt Stockholm och beroende på vart jag befinner mig i världen runt jul så kommer jag avsluta året med ett lopp som kommer bli ett A-lopp det med.

Så, tre A-lopp i år. Resten är träning. Så därför springer jag så jävligt. För det är kul, för jag vill bli bättre och för att jag är nyfiken på om kroppen löser 3.25 på maran. Det är nära, men jag är inte riktigt där än. Men året har bara börjat. En sista grej, helvete vad jobbigt det är att springa snabbt. Jag tror att min sista stund är kommen 37392 gånger under ett pass. Eloge till alla mina snabba löpkompisar, ni har min fulla respekt. ♥︎

Men jag älskar det. Det gör jag.