, ,

The Ama Girls

Jag ligger i sängen med 4 kuddar upp-bullade runt mig. Lampan lyser svagt och det är fortfarande mörkt ute. Klockan har inte passerat sju och jag är lite trött. Känner efter, är det huvudvärk? Kan inte vara vinet? Drack inte mer än 2-3 glas bubbel. Inser att det är av lite klen sömn, somnade ändå inte fören tolv. Det är väldigt sent för mig, men oj så värt det. Ler när jag tänker på gårdagen och sjunker djupare ner i sängen, ni vet när man gosar ner sig och blir tung i kroppen mot det svala tyget? Precis så.

Vänta lite, är det skrammel jag hörde från köket? Är Annika redan här för att preppa vår frukost? Kanske man kan smyga ut och be om en kopp kaffe. Jag tror jag gör det, återkommer om några minuter.

Så. Rykande kopp kaffe. Det var Isabella som hade tassat upp och satt på kaffet som Annika hade preppat kvällen innan åt oss. Det låg nybakat bröd på stenskivan i det luftiga köket och de massiva fönsterna ut mot Stockholm Skärgård blev ännu mer dramatiska nu när solen börjar gå upp långt där borta i fjärran. Not for myself: någon gång vill jag bo såhär.

Jag har bara sett Ruin Retreats från utsidan när jag såg bilder från Frida Fahrmans bilder, innan dess visste jag inte ens att det fanns. Det är som en liten gömd oas i skogen, högt över vattnet och när jag fick frågan av Sanna och Helena på Mildh PR om jag var ledig dessa två dagar då Pilgrim väldigt gärna ville ha med mig på en grej så tackade jag glatt ja. Nu skulle jag äntligen få se stället från insidan och dessutom få spendera 24 timmar med 6 härliga tjejer som jag inte känner så bra och gärna vill lära känna mer. Dagen var oerhört bra från början till slut. Jag körde ut själv då jag ändå skulle hämta min cykelväska inför resan som jag alltid hyr av Speciliazed i Hammarby Sjöstad och var såklart tidig på plats (ni som känner mig vet att det inte är några konstigheter). Steg in i ett hus som badade i ljus och fick mig att slappna av direkt.

Efter ett tag kom taxin med resten av tjejerna och vi intog en fantastisk god sushi-lunch som vår kock från Sovel Sickla stod och gjorde åt oss. Han stod i köket från att jag kom runt halv tolv till att vi intog desserten på vår trerätters middag vid tio tiden på kvällen. Han såg dock väldigt nöjd ut, jag menar, vem hade inte varit det av att få hänga en hel dag med ett gäng snygga tjejer som dessutom senare på eftermiddagen yogade 6 meter ifrån honom där han stod i det upphöjda köket.

Ah, yogan. Ska vi prata lite om den? Jag kände faktiskt av den i kroppen nu när jag hämtade mitt kaffe för en stund sedan. Det har varit mer yoga för mig på en vecka än jag yogade förra året. Skrattar lite åt det, vad hände? Im not a yogi-person. Längdskidor, yoga och massor av tankar.  Jag har alltid vart en “sökande” person som tänker mycket men de senaste veckorna har varit extrema. Jag har tänkt så mycket. Eller, jag tänker så mycket. Kanske är det en del av sorgen och att jag processar allt, kanske inte. Men det har nog gjort mig mer tillgänglig mentalt för vissa saker. Nåväl, yogan. Sheila körde 45 minuters Ashtanga yoga med oss och gjorde det väldigt bra. Ett extra plus för att hon körde “icke-yoga” låtar under passet. Jag menar, att stå i jägarposition till Whitney Houstons starka stämma går inte av för hackor.


Det slog mig vilken bra kombo av människor som befinner sig här, där har Mildh gjort ett superbra jobb.  Att samla ett gäng “AMA” girls som får umgås under ett dygn i fantastisk miljö och lära känna varandras styrkor bättre känns så jädra rätt. Avskalat, ärligt och varmt.

Kollektionen vi fick presenteras för oss släpps imorgon och baseras på de japanska kvinnorna som fridyker i och samlar pärlor. The Ama Divers ger sig ut i havet utan tuber eller våtdräkter. De är självständiga, starka och ett med havet, precis som Ama betyder: Kvinnan av havet. Denna tradition är över 2000 år gammal och känns för mig väldigt mystisk. Nästan lite magisk.

Det kändes verkligen så genuint när vi satt alla runt bordet igår kväll. Vi åt japansk fusion, drack ett gott vin och delade med oss av våra liv, vilka vi var och vad vi tänkte på. Våra rörelser tillsammans med smyckena skapade små klingande ljud och i bakgrunden sprakade brasan. Det var en kväll att minnas och det gick upp för mig gång på gång under kvällens gång vilket privilegium det är att få vara med om detta tillsammans med Sanna, Helena, Hanna, Isabella,, Sheila, Isabelle, Ellen och Fredrika.

Är tillbaka vid datorn igen. Har ätit en god frukost, duschat och sitter nu vid det massiva köksbordet. Tjejerna har precis åkt och jag kommer stanna kvar en stund till då jag inte har speciellt bråttom då Trispot inte öppnar fören 12.00 i Hammarby Sjöstad och jag behöver lite delar till min cykel. Så jag tar en kopp kaffe till, lutar mig tillbaka och känner lugnet.

Det är svårt att inte göra det efter en sådan upplevelse.

(Bilder tagna av mig och Elin Waldton)

0

0 svar till “The Ama Girls”

  1. Ser magiskt ut!!! Min syster bor där i krokarna och det är så fantastiskt fint där. Låter som 24 superhärliga timmar, vilken ynnest! Nu blev min hemlängtan än lite större, bor i Tyskland och har gjort alldeles för länge … Stor kram och ha härliga träningsveckor i Egypten!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *