Denna resan var lite annorlunda mot de föregående gångerna, vi hade fått i uppdrag av Heart Of Lapland att bjuda in 4 duktiga rese/mat-skribenter som är aktiva i Friendcation. Att använda vårt nätverk som hub för uppdrag är helt rätt i vilken riktning vi vill gå. För mig och Louise är dessa press-resor till stor del rek-resor för kommande resor. Vi besöker potentiella samarbetspartners, utökar vår kunskap om området och kan på sätt fortsätta med vår 360 marknadsföring och bygga vidare på relationer framåt. Att dessutom då kunna ta med andra duktiga skribenter, fotografer och kreatörer från vårt nätverk gör vårt nätverk och verksamhet till en stark och viktig samarbetspartner. Och ur ett personligt perspektiv så får jag uppleva drömresan och gör precis det jag älskar – uppleva och ta del av världen.
Det här är min fjärde gång häruppe. Tre gånger på uppdrag via Heart Of Lapland och Friendcation och en gång under sommaren 2020 när jag spelade in Robinson och spenderade 42 nätter på två olika öar ute i Haparandas skärgård. Jag har fått uppleva vintern, sommaren och höstvindarna häruppe och för varje ny upplevelse vill jag bara ha mer. Jag längtar efter att få uppleva vårvintern, den femte årstiden som vi nere i syd spenderar på diverse uteserveringar. Inte fel det heller, men jag som har upplevt den uppe till fjälls vet hur magiskt det kan vara i maj när solen värmer samtidigt som snön gnistrar under ens skor och luften är full av förväntan och möjligheter.
“Istappar längs hustaken och solnedgång vid två. Vi badar isvak, äter kalixrom som vi sveper ner med iskall champagne och glider ner till middagen i underställ och raggiga sockar. Det är som en värld gömd för omvärlden. En plats där tiden står still och lugnet är lika starkt som kylan mot mina röda kinder. Jag hänförs av naturen och mystiken. Det finns en historia i brädorna som knakar under mina fötter när jag tyst tassar upp för att elda på I spisen. Människor jag träffar berättar, nästan sjungande, sin historia och mörkret som för många tycks vara en påfrestning gör mig euforisk. Det är något magiskt med polarnätter. När solen aldrig går upp och snön ger ett gnistrande skimmer. Jag har aldrig varit rädd för mörkret. För skogen. För naturen. Jag känner mig hemma mitt i det. Trygg. Och en del av mig, känner sig lika hemma här. Kanske för att jag har varit här tre gånger. Eller så mår jag bara väldigt bra i denna miljön. Kanske en mix av båda. Av allt som hänför och får själen att gnistra.”
Jag skrev om min upplevelse på Instagram, om hur känslan av att befinna mig på en plats där mörkret omger mig och luften är så ren att det känns som att den renar min själ för varje andetag jag tar. Jag hoppas att du som läser någon gång får ta del av denna delen av Sverige, för det är en plats som bara kan upplevas genom att besökas. Även om jag hoppas att du får en känsla genom att läsa om det här av mig och Louise samt Sara Rönne, Louise Laurenius, Klara Halkjaer och Isabelle Wallin som var med oss på resan.
Dag 1
Vi anlände till Luleå runt 09:00 på morgonen och blev upphämtade av Therese, vår kontaktperson och projektledare från Heart Of Lapland. Hon stod redo med vår lilla minibuss som skulle ta oss runt våra olika locations de kommande dagarna. Jag visste sedan förr att vi hade en resa på ca 2,5 timme framför oss och lutade mig snabbt tillbaka för att njuta av bilfärden och vinterlandskapet utanför fönstret. Vid 12:00 tiden svängde vi upp till Soukolojärvi och Camp Torney Valley Experience. Jag som har varit här förut visste lite vad vi hade att vänta oss men trots det uppskattade jag den varma lunchen framför brasan i den lilla kåtan, promenaden med renarna där vi slutligen matade dem med skägglav. För det spelar ingen roll att det har gjorts förut, det är ändå något unikt, något helt annorlunda mot mitt liv och framförallt så oerhört inspirerande att se och uppleva hur andra lever sina liv.
Framåt eftermiddagen tackade vi för oss, packade in oss i bussen och åkte vidare mot Kalix där vi checkade in på Frevisören Camp & Resort. Vid första anblick ser det ut som en rätt vanlig liten camping, men så rundar man huset och ser stugor med stora fönster ut mot vattnet, isvak med brinnande facklor och små genomtänka byggen. Det här var allt annat än en vanlig liten camping tänkte jag för mig själv och steg förväntansfullt in i vår lilla stuga för natten. Jag kände direkt att jag skulle kunna spendera ett par extra dagar här och såg framför mig långa löpturer runt om i skogarna. Kanske skulle detta vara en framtida Friendcation-destination tänkte jag medan jag klädde på mig inför kvällens aktivitet.
Vi mottogs av Jan, en sprudlande glad man som tillsammans med en annan familj driver Frevisören. Han hälsade oss välkomna och bad oss följa med runt huset. Det var dags för dagens andra aktivitet. Av med ytterkläderna, på med överlevnadsdräkterna och hopp i plurret! Nej men det är en sådan sjuk känsla att bada i en isvak med en överlevnadsdräkt i mörkret. Jag och Louise gjorde något liknande förra resan, men då åkte vi ut i Bottenviken med med en isbrytare och badade i havet. Eller ja, i en liten del av havet, det som gick att hacka fram av isen. Här på Frevisören erbjöds en lite lyxigare variant då vi efteråt drack champagne och åt Kalixlöjrom framför brasan i det lilla huset ut mot vattnet. Helt klart en aktivitet som är värd att göras och jag kan varmt rekommendera middagen efteråt.
DAG 2
Frukost och avfärd mot Kukkolaforsen, ca 45 minuter från Frevisören. Jag kom på mig själv att fascinerat notera för mig själv hur det fortfarande 10:00 var mörkt. Ljuset varade inte längre än ett par timmar innan det blev beckmörkt igen framåt två-tiden. Det är något speciellt, något mystiskt och spännande, med polarnätter. Mörker har aldrig skrämt mig, inte heller varit något som tynger mig, kanske därför jag upplevde som dagarna häruppe som harmoniska.
Väl framme vid Kukkolaforsen, där Torneälven avgränsar Sverige från Finland, fick vi en rundtur på området och en liten crash-course i bastuns historia. Lunchen grillas ute i en liten stuga med vinden piskandes utanför fönstret. Vi börjar med att baka bröd som vi äter varmt med sikröra och smör som droppar ner längs våra händer. I våra kåsor hälls det upp varm lingondricka och efter en stund läggs den helgrillade fisken upp så vi kan riva loss köttet från fisken. Det är en perfekt lunch, i en perfekt miljö med oerhört härligt sällskap. Jag njuter och känner mig rik.
Eftermiddagen och delar av kvällen spenderas en halvtimme bort, nämligen på Huuva Hideaway, som blir ett kärt återbesök hos våra vänner Pia och Henry. Vi välkomnas och drar iväg direkt på våra sparkcyklar ner till bastun där vi spenderar några timmar. Det är full avkoppling varvat med kallbad och varm bastu. Jag dricker sakta på min öl och tittar ut i mörkret. Vilken dag och än är den i slut. Middagen serveras hemma hos Pia och Henry, ett middagskoncept där vi dinerar with the locals och vi blir serverade maten från deras lilla kök där maten lagas med stor kärlek och passion. Ett perfekt avslut innan vi slutligen fortsätter vår färd fortsätter, det är dags för att åka norrut, över Polcirkeln, förbi Pajala och vidare mot Kangos. En bilresa på nästan 3 timmar. Jag förbereder mig med att ladda telefonen, pluggar in en podd och låter mig sakta vaggas till sömns.
Middagen serveras inne i huset, men innan det hänger vi i Johans bar tillsammans med hans andra gäster. Ett par från Colorado sitter bredvid oss och jag börjar genast prata om Yellowstone och världen utanför denna magiska plats. Vi skålar i rödvin och pratar om dagen vi har haft. Och jag tänker, hit måste jag återkomma snart igen.
Vi lämnar Kangos efter middagen och kör ca 2 timmar rakt neråt till Jockfall där vi ska spendera natten, den sista på denna resan. Jockfall är känt för sitt laxfiske och Kalixälvens enda laxtrappa. Det är en fantastisk fors som som gör sig påmind ända upp till de små stugorna som ligger belägna längs vattnet. Det är det sista jag hör innan jag somnar och första jag hör när jag vaknar.
Vi anländer till ett Winter Wonderland. Lapland Guesthouse ligger som en liten magisk oas mitt i ingenstans. En plats där tomen skulle kunna bo om han fanns på riktigt. Jag tittar mig storögt omkring och känner mig med ens avundsjuk på de som bor i den lilla byn. Här ska vi vara de kommande kvällen och nästkommande dagen. Vår stuga är gjord av trä och brasan sprakar i det mysiga vardagsrummet som förenar våra små rum. Granen står i hörnet och jag kurrar ner mig i den stora fåtöljen med en stor filt omkring mig. Här vill jag VERKLIGEN vara.
DAG 3
Vi vaknar utvilade och med en pirrig förväntan i kroppen. Johan möter oss i huvudstugan, serveras oss frukost och berättar om sitt lilla hotell och alla dess gäster under åren. Vi lyssnar hänfört på hans historier och känner hur spänningen stiger inför dagens aktiviteter. Vi packar in oss i minibussen igen, på oss har vi varma skoter overaller och tjocka kängor. På flaket efter oss står 2 stycken fyrhjulingar och framför oss sträcker sig en vit oändlighet. Dagen spenderas åt att köra väldigt snabbt på en isbana runt på en äng, vi driftar, gasar runt i snön och tjuter högt när vi bromsar lite för häftigt så att visiren på våra hjälmar stängs igen. Lunchen äts inne i den lilla stugan och Augustines rengryta smakar himmelskt efter en hel dag ute i snön.
DAG 4
Vi äter en god frukost, tar en promenad ner till forsen och samlar sedan ihop vår packning för att åka neråt Luleå igen. Innan dess stannar vi till i Kalix och Norrbottens Destilleri som startades av det forna pokerproffset Dennis Bejedal. Han lämnade Stockholm för Kalix, då han förälskade sig i norra Sveriges natur och dess lugn. Där startade han Norrbottens Destilleri, Sveriges nordligaste gindestilleri som utifrån lokala råvaror producerar Gin som blivit tilldelade flertalet priser över hela världen. Ginen destilleras i ett helt slutet, automatiserat system som Dennis och hans produktionsansvarige Anders Hansson byggt tillsammans från grunden.
Destilleriet är utåt sett bara en lagerlokal vid vägen, men väl inne möts vi av ett ombonat showroom och matsal. Här serveras avsmakningsmiddagar tillsammans med gin-provningar och det är precis det som avslutar vår resa genom hjärtat av Lapland. Vi får smaka på Norrbottens fjällvärld och skålar för allt vi får uppleva och enas om att det här är bara början.
Det är dagar vi sent kommer glömma, och jag ser redan framemot vår nästa resa upp, denna gången med förhoppningsvis fler tjejer som ska få chansen att uppleva den nordliga magin.