Tillbaka på Terreno – Första middagen, vinprovning och början på något nytt.

Denna resan är ett samarbete med Resia Sverige

Det var en spänd grupp som anlände till ett blommande Italien. När bussen körde upp på den långa (numera omtalade) backen så började luften vibrera av förväntan. En sista suck från bussen, som att den pustade ut från den ansträngande klättringen, och dörrarna öppnades.

”Välkomna till Terreno tjejer!” Både jag och Louise slog ut armarna och vände oss mot gårdsplanen där personalen från Terrenos vingård redo för att ännu en gång ta emot oss.

Vi var äntligen tillbaka på platsen som fick mitt hjärta att slå dubbla slag förra året. Platsen där minnen skapades och vi insåg att det här är något mer än bara en resa med gott vin och bra mat. Platsen som för många innebär början på något nytt.

Klockan var närmare sex på kvällen när vi delade ut nycklarna till tjejernas rum. Nästan hälften av alla 18 tjejer saknade roomie, vilket bestämdes i bussen från flygplatsen. Modigt och väldigt häftigt. Bara det att anmäla sig till en resa som arrangera av oss (som för många är okända) tillsammansResia är för många ett stort steg. Att dessutom åka själv, inte veta vem du ska dela rum med och möta upp dessa okända tjejer på flygplatsen – DET är ett rejält steg utanför sin comfortzone. Jag beundrar och kommer alltid beundra dessa tjejer.

En halvtimme senare stod en uppdaterad grupp tjejer på gårdsplanen igen. Reskläderna var utbytta till klänningar, klackar och pigg blick. Vad skulle hända härnäst? För nej, vi avslöjar aldrig helt vårt schema. Det släpper vi bitvis under resan. Det är så vi jobbar och har kommit att bli väldigt uppskattat.

Kvällen började med vinprovning ledd av Spartacus, tredje generationen som för gården vidare, en kille som vi alla enades om var Terreno. Så oerhört duktig, genuin och intressant kille som verkligen andades den italienska livsstilen och där lugnet, kärleken till vinet och passionen för landet präglade allt han sa och gjorde.

Spartacus kommer vara kvar på gården under sommaren och förmodligen även hösten, så ni som ska ner under sommaren får hälsa från oss!

Vinerna vi drack är gårdens signatur viner. Alla viner är ekologiska och gården har minskat produktionen från 150 000 flaskor årligen till 100 000 flaskor, för att prioritera kvaliteten framför mängden vin som lämnar gården. Vinerna vi drack på vinprovningen var Terreno Bianco di Stella , Chianti Classico och Il Momento. Rekommenderar alla tre väldigt varmt. Det kändes helt rätt att få dricka dessa igen. Även om jag köpte med mig ett par lådor förra året och även denna gången så är det något unikt att få sitta på den faktiska vingården och dricka vinet som ligger i stora ekfat under jord. Och inte vilka fat som helst, ett av dem innehåller faktiskt vinet som vi var med och skördade förra året när vi besökte Terreno.

Vidare från vinprovningen till de berömda middagarna. Det är på dessa middagar som mycket av vad Friendcation står för sker. Det är här samtalen börjar och det är här vänskapen utvecklas ytterligare. Murar sänks och känslor sipprar fram. Vi blir starkare som grupp och medmänniskor – och jag tror allas hjärta öppnas upp ytterligare.

Minns ni Fabian? Vår grymma kock från förra året som lagade all mat åt oss. Han var tillbaka, dels för att ha hand om gårdens nya restaurangsatsning men även (främst) för oss. Med sig hade han sin oerhört fina flickvän Amanda. Vi hade även den stora turen att ha Adam och Sarah från Winery Hotel på plats. Tillsammans utgjorde de med resten av de anställda på gården ett superteam som tog hand om oss tjejer.

Det är nu dags för kvällens höjdpunkt. Jag sätter ner min gaffel, tuggar klart och tar sedan upp kniven för knacka den mot mitt vinglas. Med ens avtar sorlet och de höga skratten i rummet. Fokuset vänds mot mig och därefter till Louise som också reser på sig. Vi hälsar alla välkomna ännu en gång, pratar lite kort om vår vision med Friendcation och berättar sedan om vår grej, ”Round the Table”, som vi alltid gör på alla våra, resor, events och staycations. Vi ber Frida börja, en person som har kommit att betyda väldigt mycket för både mig och Louise, en person som vi lärde känna på vår resa till Krakow och som med sin ofiltrerade ärlighet, värme och hunger på livet berikar vilken aktivitet vi än tar med gruppen på. Frida börjar och det dröjer inte länge tills jag känner klumpen i halsen. En efter en delar tjejerna med sig och efter en stund märker jag hur en hand kramar min. Camilla ler med tårar i ögonen mot mig och jag skrattar till samtidigt som jag torkar mina tårar som rinner. Jag ser hur Louise tar upp en servett, och jag märker hur Linnea, Daniella och Anna torkar sina tårar. Ingen lämnas oberör. Det är naket, ärligt och oerhört fint. Det är dessa stunder som påminner mig om varför Friendcation är så viktigt och hur värda alla timmar vi lägger på gruppen och resorna är.

När 18 tjejer har fått ha sin stund skålar vi för vilka vi är och det mod vi har. Sen fortsätter vi dricka vin, äta dessert och prata långt in i småtimmarna.

Efter första dagen känns det som det har gått 10. Det är början på något nytt. Och jag tror jag talar för alla när jag säger att det var med ett leende och förväntan man somnade i sin stora fluffiga säng efter middagen.

Fortsättning följer..


 

14

1 kommentar

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *