Med varsin liten ryggsäck på ryggen och en tygväska fylld med böcker tog vi båten över från Chumphon till Koh Tao för ett par dagars häng. Sist jag var här var för 15 år sedan och det är inte mycket som är sig likt. Förutom båtresan då, den var precis lika jävligt som då. Det var dock, trots båtresan, oerhört smidigt att ta sig hit. Vi bokade taxi från HY till Chumphon inkl båtbiljett t/r. Resan tog totalt 6 timmar, då med stopp, bilresa på ca 2.5h och väntan på båt osv.
Jag möts av omedelbar nostalgi när jag hoppar ner på den rangliga träpiren. Jag noterar direkt hur ön har expanderat och mött civilisationen. Det är fortfarande lugnt, men inte alls som det en gång var. Men ingenting kommer någonsin vara som det en gång var, det är därför det som var har varit och nu är nu. Tiden är föränderlig och allt rör sig framåt. Med eller utan oss.
Så vi kapslar in var vi är och rör oss med öns hastighet. En timme känns som tre, morgonpromenaden till träningen låter oss vakna i takt med att solen går upp och massagetiden blir ett riktmärke för dagen. Jag äter färsk mango och slumrar i skuggan på det lilla trädäcket där vi bor med hans hand vilandes mot min lår. Håret ömsom strävt av salt och fettigt från kokosolja sätts upp i slarviga knutar. Jag låter det vara. Låter allt vara. Som en reset av kroppens alla system.
Det är mopeder och hundar överallt, vi passerar massagebodar och små fruktstånd, elledningarna sprakar i vinden och den ljumma brisen från vattnet ger en skön känsla mot huden som värms av solens bestämda strålar.
Vi är inte riktigt klara än, så vi stannar, bokar på dag för dag. Vi checkar idag ut från vårt första hotell, Sairee Hut Resort, och flyttar ca 100 meter längs strandremsan. Vi vet inte riktigt vad vi har bokat, men det blir säkert bra.
Så medan jag väntat in vår lunch går kan över vad som behövs inhandlas. Jag noterar att vi behöver köpa underkläder, tandkräm och en rakhyvel. Det får bli senare. Nu tänker jag äta, sen leta upp hotellet. Nu är nu.
44