Det är onsdag och jag har insett att Gotlandsresan denna veckan är inställd. Jag levde i någon sorts övertygelse att jag skulle åka på tors utan några vidare konstigheter. Kanske var det förnekelse eller så var jag precis så väck av alla tabletter och morfin som har pumpats i mig.
Det har gått 2 dagar.
Jag är klarare nu. Men mitt skarpa jag är fortfarande satt på hold. Klockan är halv två på natten och smärtan väckte mig. Du får inget mer smärtstillande säger sköterskan vänligt men bestämt. Jag förstår dem, även om att det var det som fick mig att överleva söndagen och större delar av måndagen. Men nu, nej det är dags att trappa ner.
Så jag ligger här och fokuserar på mina andetag. Läste någons frälst yogatjejs blogg för ett tag sedan att man kan neutralisera smärtan genom andning. Jävla påhitt. Men jag tar gärna samma gäng svampar hon tog när hon skrev inlägget.
Det har gått en timme nu. Jag skriver en mening och vilar sedan ett par minuter. Hjärnskakningen gör mig långsam,ofokuserad och oerhört trött. Men jag har ju ingen tid att passa och att fokusera på något annat än smärtan är bra. Allt för att komma framåt.
Jag var uppe och gick tidigare idag. Små stapplande steg. Det var mer mentalt jobbigt än fysiskt. Läkaren hade sagt åt mig igår att min svaga kropp och slöhet med största sannolikhet berodde på att jag har varit sjuk i GBS och min kropp inte har samma motstånd för att fungera som vanligt. Jag märker det så tydligt. Leder gör ont. Har svårt att greppa muggen med det lilla sugröret och jag behöver få hjälp att sätta mig ner på toalettstolen då risken är att benen bara kopplar ur och jag rasar.
När jag vaknade upp på sjukhuset var jag först livrädd för att mina titanskruvar (tandproteser) var utslagna men nu är min rädsla den kontroll över min kropp som fattas mig. Den håller fast mig och skakar om mig samtidigt som att jag kämpar att inte börja gråta. Igen.
Mitt i alltihopa finns Calle. Fina Calle som sitter på en stol hela natten vid min sida. Som håller min hand när sköterskan tar blodprover. Som står stadig när jag drar mig upp från toalettstolen. Som duschar min sargade kropp på den sterila lilla sjukhustoaletten. Som baddar min rygg med tvättlappar och säger att jag är det absolut finaste han vet trots att vi alla vet att bara själva åsynen av mig får folk att rygga tillbaka. Jag ser ut som Frankensteins monster. Kalla mig ytlig, men jag är livrädd för att få bestående men i ansiktet.
Och vid hans sida finns Louise, Matilda, Emelie och alla ni tusentals som ringer, smsar, skickar blommor, DMs på Facebook och små fina fb meddelanden. Det betyder så öerhört mycket för mig. Ert stöd gör mig stark.
Jag hade änglvakt sa dem. Några millimeter från att bryta nacken och spendera livet uppkopplad i en säng. Tog smällen med ansiktet/huvudet vilket resulterade i 3 frakturer och en bruten näsa. De sydde mig med 50 stygn,hjälmen sprack mitt itu och axeln samt mjälten fick en ordentlig smäll.
Det har gått 4 timmar sedan jag började skriva och jag är fortfarande rädd, arg, ledsen, besviken och trött. Och så kommer det vara en tid framöver. Men sålänge tankeverksamheten är igång så är jag igång, och då får det ta hur många timmar som helst.
0
0 svar till “Tisdag 07:59”
Det kunde gått värre som du skriver. Fy 17 så otäckt! Du kommer bli bra igen! ?
Du har en vilja av stål. Men nu får det ta den tid det tar. STYRKEKRAM!!
ALL kärlek till dig!! Du har varit och kommer fortsätta vara den grymma människa jag sett upp till ett bra tag nu. HEJA DIG <3
Du är stark och klarar av detta, krya på dig!!
Vila och krya på dig! Styrkekramar??
Du är helt jävla fantastisk, en stor inspiration för mig & herregud vilken jäkla kämpe! All styrka & kärlek till dig <3
Finns inget jag kan skriva för att ta bort din smärta eller oro❤️ men jag förstår att det måste snurra så mycket känslor. Du ska veta att du är en av de starkaste människor jag vet (även om jag aldrig träffat dig). Ditt driv kommer att ta dig igenom det här och du kommer komma ut starkare än någonsin!
Ta din tid och krya på dig?
Åh herregud, sitter på jobbet och får klump i halsen och börjar nästan gråta när jag förstår hur nära det var. Du är en sann inspo! All kärlek !!
Krya på dig Joanna, du är stark och kommer att klara detta
Kram
All kärlek och styrka till dig!
Stressa inte, låt kroppen ta den tid den behöver för att återhämta sig. Du kommer att bli bra, du klarar detta
Det kommer bli bra igen!
Förstår rädslan om ansiktet fina du!
Och alla jävla råd om andning när man har ont, usch usch.
Håller tummarna att du blir bättre fort fort fort ❤️
Man önskar så innerligt att man kunde göra allt ogjort för dig. Du förtjänar inte dethär. Men å andra sidan, det gör förstås ingen. Jag vill bara skriva att du som är så stark, du löser ju detta. Och det kommer du att göra. Men just kanske det bara ska få vara lov att INTE vara stark utan bara faktiskt vara ledsen, rädd och besviken.
Så tänker jag, DET är ju starkt om nåt. Sunt och starkt. Du är makalös Joanna och ingen smäll i världen kan ändra på det. Heja dig nu ♥️
Usch får tårar i ögonen när jag läser! Krya på dig. Tänker på dig!
Krya på dig, all kärlek och styrka!
Jag är så glad att du hade änglavakt! Ta hand om dig, allt kommer att bli bra! Du är stark och du är min stira inspiratör. Du kommer att bli ännu starkare efter du har genomlidigt detta. Om än du är skadad just nu, så kommer du att vara lika fin igen, även om du får bestående men. Förstår det är tungt, kämpa på! Stora styrkekramar till dig!
Kärlek och styrka! <3
Fina Joanna! Tänkt på dig hela dagen igår. Du om någon kommer klara av detta! Det kommer bli bra igen tillslut. Kram ❤️
Massa styrkekramar till dig!!
Inspiratörer som du har förtur på återhämtning. Ni behövs 🙂 Krya på dig. Håller alla tummar och tår för snabb och bra återhämtning.
Fy vad du varit med om! Du är stark och kommer ta dig igenom detta. Kämpa, stor kram till dig!
Blir alldeles tårögd när jag läser detta. Så himla otäckt. Fan, vilken himla tur att du klarade dig och så himla fint och jätteviktigt att vara omgiven av bra människor som verkligen finns där för en, vilket du verkligen har. Skickar all kärlek till dig, du är en stark människa och en otrolig förebild. Detta klarar du, hundratals kramar från en läsare. <3
Alltså. Vad fan ska man skriva egentligen.. Jag fäller tårar för dig. Du finns i mina tankar Joanna. Jag är så ledsen för dig och samtidigt arg med dig. Jag kommer fortsätta heja på dig precis som tidigare. Om än liite mer nu. Du är ju lite av en idol för mig ?❤ Det här vet jag att du kommer fixa. Detta också. Du har det där rätta fananamma i dig. Och så skickar jag över lite finskt sisu också ?? Kram, styrka och kärlek till dig.❤
All kärlek och styrka till dig ♡♡
Jag som inte ens känner dig har drömt om dig i natt, kikade in här nu det första nu när jag vaknade. Hoppas för allt vad jag är värd att du läker fort, både inuti och utanpå. Styrkekramar! ♥️
Du är vacker oavsett sår och stygn. Fina Joanna. Tänker på dig och skickar all styrka jag har ????
Håller alla tummar för att du snart är på banan igen! Många kramar, krya på dig!!
Älskade Joanna!
Jävla skit det som hände! Vi är så otroligt många som tänker på dig och önskar dig snabb och bra läkning❤️❤️❤️
Starka starka Joanna!
Tänker på dig. <3
Som fru till en cyklist har jag varit i Calles position 2 ggr. Det är skit läskigt!
Men ok, ska försöka förmedla lite pepp.
Ditt ansikte kommer repa sig, ansiktet är otrolig på det!! Svullnaden gör att det inte ser så trevligt ut just nu, men min mans ärr är knappt märkbara (bara ett som syns just under hakan) och han är inte direkt den som ”tar hand om sina ärr” – du kan din hud, du kan följa råd vad gäller sådant, du kommer bli ditt amazing själv inom kort.
Du kommer, när hjärnskakningen börjar lägga sig, att börja känna igen din kropp. Men det kommer ta några veckor. Försök se det som återhämtning. Tid för att netflixa, tid att hänga med polare hemma osv.
Du kommer göra det bästa av situationen.
Men framför allt. Låt dig själv få tid att vara arg, ledsen, förbannad, rädd – ALLT! Och prata om det som hände om och om igen, avdramatisera det. Och sen släpp det. Shit happens, hantera det, gå vidare.
Ta hand om dig! ❤️ (Just keep swiming)
Finaste Joanna, hittade hit för bara några veckor sedan. Har sedan dess blivit så oerhört peppad och glad av att kika in på bloggen, men framförallt din instagram. Nu är det vår tur att peppa dig, även om ord kanske inte väger så tungt just idag så hoppas jag att detta ”bara” blir ett förjävligt minne och att du ska klara sig utan några bestående men. När jag fick min ledsjukdom för några år sedan sa läkaren att det är ”tur” att jag är i så bra form, att jag är stark av träningen – att det ska ge en skjuts i rehabiliteringen. Vill gärna tro detsamma om dig. Heja Swica!
Åh herregud vet inte vad jag ska skriva 🙁 Känner dig ej men blir så himla tagen av det du varit med om. Förstår absolut tankarna om ansiktet, det är helt mänskliga tankar och tror de flesta hade känt så. Världens största kram och krya på dig fina du, vi är många som tänker på dig!
Tackar änglarna som vaktade dig Joanna ❤️
Ta en dag i taget, det allra viktigaste är att du lever ❤️
Min kille kraschade när vi var ute och cyklade på midsommardagen och där och då stannade livet..
Så fort saker kan förändras!
Stor kram till dig och till Calle, tillsammans är ni oslagbara ❤️
ÅH Joanna, vad ledsen jag blir! Fastän vi inte känner varandra bryr man sig om dig på något märkligt sätt. Du är en sann inspiration och förebild! Ta nu hand om dig, glöm inte att ta det lugnt så att du kan läka! Du är viktigast framförallt! Tusen kramar <333
Jag skickar all styrka och kraft jag kan uppbåda! Du kommer fixa detta. Du, och tiden, kommer att ta er igenom detta också! KRAM!
Jag vurpade också med cykeln för ett antal år sen dock inge lika allvarligt som du. Tog emot mig med ansiktet och såg ut som ett monster. Idag syns inget av olyckan och skriver detta för att du ska känna, nånstans, att du kommer att bli lika vacker som tidigare och ärren kommer du bära med stolthet. Stor kram!!
Har en klump i halsen och så svårt att hålla tårarna borta när jag läser detta. KRYA PÅ DIG Joanna!!! Känner dig enbart via ett instagramkonto men du verkar grymt stark, inte bara fysiskt utan också mentalt så är det nån som fixar en sådan här återhämtning som krävs så är det du!<3
Vilken amazon du är!! ❤❤ kram på dig !
Fina Joanna!
Känner dig inte, men känner så starkt å blir så otroligt ledsen när jag läser detta. Usch vad livet är skört… jag hoppas du snart är på benen igen❤️
Fina Joanna, du är stark och kommer kliva ännu starkare ur det här. Kämpa på så är du snart på banan igen! Kramar ❤️❤️❤️
Du underbara kvinna! All styrka till dig ❤️
Började gråta nu, men jäkla krigarinna du är ❤️ Vi känner inte varandra men du är min idol sedan jag träffade på dig i cyberspejsen. All kärlek!
Du är en krigare och har varit ända sen jag började följa dig (och säkert långt innan det!). Snart är du tillbaka igen starkare än någonsin ❤️ Du är en sann inspiration i både med- och motgång, och vi är så många som kommer stötta dig hela vägen tillbaka, även om det bara är ett DM eller en kommentar här på bloggen. Massa massa kramar ❤️
Åh det är så jäkla hemskt och orättvist det som hänt och jag förstår verkligen dina känslor. När hela ens världsbild och allt man liksom planerat för bara dras undan framför fötterna på en. Och det är okej att vara ytlig och noja för ärr i ansiktet. Det är okej att känna att allt känns skit och bara vilja gråta. Du är så jäkla stark och jag skickar så mycket styrka jag bara kan! Krya på dig!!
“Det har gått en timme nu. Jag skriver en mening och vilar sedan ett par minuter. Hjärnskakningen gör mig långsam,ofokuserad och oerhört trött.”
Var försiktig med hjärnan! Låt bli telefon och annat och låt hjärnan vila på riktigt. En vän hade problem i över 8 månader av en kraftig hjärnskakning. 🙁 Hoppas du mår bättre snart.
Fina Joanna, det gör ont i mig att läsa om din upplevelse och jag har all förståelse för din rädsla!!! När jag öppnade upp min IG och såg bilden på dig efter olyckan kom tårarna, det är lite av varje triathlets/cyklists/anhörigs värsta mardröm som du, din Calle och alla dina fantastiska vänner omkring råkat ut för!!!
Och man kan ju tycks att du gått så många tuffa strider tidigare, så att livet varken hade behövt pausa eller ta den här krångliga omvägen, du om nån vet ju vad det innebär att kämpa.
Vem som helst hade haft samma rädsla som du beskriver när kroppen inte helt är med dig. Det är imponerande (och tacksamt) att du orkar dela med dig av dina upplevelser just nu
Och be inte om ursäkt för att du har en rädsla för ditt utseende! Det är en helt normal känsla/reaktion!!!! Och INGEN ska kalla det ytligt
Stora kramar till dig ❤️❤️
Jag känner inte dig, men har följt dig ett tag och när jag såg vad som hänt så var det som att få beskedet att det hänt en nära vän. Du har lärt mig att vara stark och envis, bara genom det du skriver och lägger upp på instagram. Nu skickar jag genom något slags universum tillbaka en del av den styrkan och envisheten till dig, jag vet att du kommer att fixa det här och du har många bakom dig❤️
Kämpa på kvinna! Måste säga att du rockar den här looken rätt bra ändå. Fortfarande snygg som få, även om sjukhuskläderna är något missklädsamma vad gäller passform, men vitt är ju ändå somrigt och framhäver brännan. 😉 skämt åsido, du kommer garanterat att ta dig igenom detta och triumfera, kanske hoppar du snart upp på sadeln igen. Nu känner jag ju inte dig, men om du har en uns av den GO, tuffhet, coolhet och anamma som man kan se på “ytan” genom bloggen och insta så tvivlar jag inte en sekund på att du kommer att ta dig igenom rädslan. Låt tårarna komma, låt känslorna rusa och du kommer att stå där som den natural born segrare som du är, på en mållinje någonstans, någon gång igen. Och om du aldrig mer vill se en cykel igen, så fuck it! Men gör din grej, heja dig!! ❤❤❤ ps. Jag har varit den mest träningtrötta människan på jorden efter att jag fick barn, men tack vare dig cyklar och simmar jag igen och även om mitt knä numera är för trasigt (skidolycka) för att kunna springa lopp som jag gjorde förr så har jag på grund av dig nu ett sug efter att ta ett sim- eller cykellopp. Tusen tack för din inspiration!!! ❤???
Kämpa nu fröken Swica och jag vet att du kommer att fixa detta. Det är absolut en kamp men du om någon fixar detta. Massa massa styrkekramar till dig grymma kvinna! // Magnus
Åh jag ryser i kroppen av din text Joanna…. samtdigt som jag tycker SÅ OERHÖRT SYND OM DIG så är jag enormt….glad? lättad? över att det inte gått som det KUNDE gått, som du beskriver här ovan… kan inte se dig i den sitsen, du som -liksom många av oss- älskar livet och allt runtom som rörö träning, som får näring av det, träffar folk, njuter, tränar, svettas, LEVER!!
Vet inte vad jag vill skriva mer än…kämpa Joanna, kämpa. DU KOMMER FIXA DET HÄR!! Vi är MÅNGA som beundrar dig, du är en stor förebild för många, en sund sådan som sprider GLÄDJE & ENTUSIASM! Du inkluderar. I en värld där många andra räknar likes och vilka kändisar de känner. Du känns så ÄKTA. Tänker på dig där i din sjukhus-säng. Vila nu. Det kommer bli bra, detta är INTE slutet. En miljon varma kramar från Joanna på Kungsholmen 🙂 Du vet , hon snuten….
Kikade in och såg detta. Blev så oväntat starkt berörd. Vet inte vad jag ska säga, förskräckt och glad på samma gång. Att det gick så illa, men att det kunde gått så mycket värre. Du är en sån inspiration och ger styrka till SÅ många. Hoppas du kan känna all den styrkan tillbaka nu. Du grejar det här. Också! Massvis av kramar till dig!
All styrka till dig. Kram❤️
Vilken änglavakt i allt elände. Skickar styrkekramar ❤️
Får tårar i ögonen av att läsa ? Så jobbigt och kämpigt!! Skickar styrkekramar och hoppas få se dig på nån ny friendcation middag snart ❤️
Usch vad hemskt, vilken tur ändå att det inte gick ännu värre. Krya på dig!
Så jäkla hemskt att olyckan var framme! 🙁 kämpa på , du är en riktig power woman! Massor av styrke kramar
Ta hand om dig och kämpa lagom. Och du – Det var inte meningen att himlen skulle fyllas på av just dig helt enkelt! ❤️
Jag kan inte låta bli att gråta en skvätt på bussen när jag läser det här inlägget. Jag blir så extremt rörd. Kärlek är villkorslös och det är så jävla vackert. Det spelar ingen roll hur du ser ut även om jag fattar din rädsla för att få kvarstående skador i ansiktet, för det handlar om dig och vilken fantastisk människa du är. Jag känner inte dig, jag har aldrig träffat dig men ändå sitter jag här och gråter för jag känner din smärta. Jag förstår alla dina känslor, din oro och dina rädslor. Om det finns en Gud så tackar jag honom för att det inte blev värre.
Vilken kämpe och otroligt inspirations källa att inte ge upp efter en sådan olycka, endå vara opmitinistisk. Ge aldrig upp du är så mycket starkare än du kan ana, detta är bara tillfälligt.
En liten motivations video om det kan hjälpa
Skojar lite styrka och njut lit är av det fina vädret med en glass och tänk shit detta ska inte få Ner mig
https://youtu.be/WDApy-kIP8s