JOANNA SWICA

“Du jobbar med löpning? Borde du inte satsa på det då?”

“Trodde man var mer vältränad om man jobbade med träning?”

“Om du la mindre tid på selfies och mer tid på att träna kanske du hade fått bättre resultat?”

“Trodde du hade bättre tider än så?”

“Testa att gå ner lite i vikt, det brukar hjälpa löpsteget..”

“Du har helt fel kroppsform för …”

“Oj! Syns inte på dig att du tränar så mycket..”

“Jaha, är du en sån där träningstjej, det ser man inte..”

Jag hade kunnat skriva en bok med alla kommentarer jag har fått under de senaste åren. För det är en del och det är kommentarer som får mig att konstatera människors många gånger obotliga dumhet. Och ja, jag vet vad vissa av er kommer tänka. Jag får skylla mig själv som lägger ut mig själv som allmän beskådan på nätet. Det är som att man träder in i en frizon och det helt plötsligt är okej att skriva vad som helst, för personen “ger ju ett faktiskt ett samtycke när hon/han postar offentligt.” Det resonemanget kan vi diskutera en annan gång, för ni vet ju alla vad jag anser om det.

Men det handlar inte bara om mig. Dessa kommentarer sker dagligen, utanför internet och offentliga bilder.

Det brukar ofta handla om okunskap men många gånger om en vilja att trycka till en annan människa. Vi vet ju alla att “tips och råd” i all välmening egentligen handlar om något annat, där den egentligen intentionen är att trycka till. Det är inte ärlighet, det är att medvetet vara elak. Något som skaver och irriterar hos avsändaren. Man kan inte låta blir, utan känner att man bara måste ge sin åsikt, trycka till eller sätta på plats. Allt för att få sig själv att må bättre. För glöm inte bort, människor som agerar på dessa sätt innerst inne mår dåligt över sig själva. Deras självförtroende är många gånger större än Everest, men självkänslan, den är låg. Om ens den existerar i detta fallet. Människor som har behov att trycka till andra människor har många gånger ett stort mindervärdeskomplex och ser på världen på ett sätt där de alltid är förloraren. Om det går bra för någon annan, ja då finns det inget över till dem. Om en person är lycklig, ja då betyder det att lyckan är på bekostnad på deras mående. Det mesta är orättvist och framförallt – inte deras fel.

Jag tror inte dessa kommentarerna, små sticken, kommer försvinna helt. Men jag är helt övertygad om att de kommer minska om vi bara säger ifrån. Och glöm inte bort att det vi ser eller uppfattar inte alltid är vad vi tror. För mig rinner kommentarerna av (även om jag saknar min snygga rumpa efter all löpning) men för någon annan, som precis kanske har börjat sin träningsresa, som äntligen tagit mod till att satsa så kan kommentarer som dessa sänka ordentligt. Stå upp för dig själv men även för andra. Det är inte ett tecken på svaghet att säga ifrån. Jag har fått höra det så många gånger under åren. “Varför bryr du dig, skit i det, lägg inte energin på troll då visar du ju dig att du bryr dig.” Men det är just det, varför ska det vara okej? För det är just det situationen blir om man bara tuggar i sig. Om något känns fel men du inte är helt säker på VAD personen ifråga menar. Fråga. Kanske är det just ett missförstånd och personen bara säger det på ett sätt som uppfattas fel, men då vet ni båda det och tonläget kan ändras till nästa gång. Samt att du inte behöver gå runt att må dåligt. Eller så menar personen just vad den försöker säga och du sätter ner foten. Stanna där med dina kommentarer, jag vill inte ha dem här.

“Ursäkta, men vad menar du egentligen med din kommentar, för den känns inte helt sjysst/genuin/snäll/trevlig/uppmuntrande...”

Call them out.