Vi måste prata om mat. Om kolhydratsrädslan. Om förbud och hysteri. Om påhittade allergier som till slut blir riktiga. Om kaloriräknande dagar och ångest. Om ordet unna sig. Om den ständiga djävulen på axeln för många. Vi måste prata om kommentarer som “oj, kan du verkligen äta allt det där?” och förvåningen när man säger att man äter mer kolhydrater än någonsin. Vi måste prata om att det ibland känns som det är svart eller vitt. Att antingen så äter man allt eller så är man strikt. Att det delas in i fack och höjs på ögonbryn när man säger att man älskar mat och vin men ändå har koll och ser till vad man stoppar i sig i samband med träning. Vi måste prata om pekpinnar och alla råd – som vi aldrig ber om men ändå får. Vi måste prata mer, säga ifrån och öppna upp. För det är så jag tror vi kommer någonstans och kan hjälpa andra.
Jag fick en kommentar under min vecka i Egypten. Den löd såhär “Är du aldrig rädd för att gå upp i vikt av all mat du äter? Tänker på alla kolhydrater..”
Det är inte ovanligt att jag får sådana här typer av kommentarer. Det är inte fel, absolut inte, jag tycker det är bra att man vågar fråga och att man är intresserad. Det som oroar mig är vart vi har kommit, eller rättare sagt, inte kommit. För helt ärligt talat – har vi inte kommit längre? Jag trodde kolhydratsrädslan var förbi. Jag trodde den försvann samtidigt som LCHF trenden falnade och ämnet gällande ordentlig mat och träning tog ordentlig plats vid bordet igen.
För att jag ska orka träna så som jag gör behöver jag mat. Jag behöver sova ordentligt och dricka mycket vatten (vilket jag slarvar med ibland om jag ska vara helt ärlig.) Men varje dag så tänker jag över min sömn, påminner mig själv om vattnet och tänker på vilka hälsofördelar och utveckling i min träning det ger. När det kommer till maten så brukar jag ofta säga att jag är lyckligt lottad som äter allt, eller ja, allt utom kött även om jag tar en tugga av specifika maträtter vid resor och besök på bra restauranger. Men jag söker mig inte aktivt till kött längre och jag är faktiskt inte ens sugen på kött längre efter 1.5 år ifrån det.
När jag säger att jag äter allt så menar jag allt. Det finns perioder då jag drar ner på vissa saker pga träningen men jag utesluter dem aldrig helt. Och när jag skriver träningen så är det aldrig med intentioner för viktnedgång eller andra yttre attribut utan för optimering av min träning. Med risk att låta provocerande så tror jag man skapar sig allergier och reaktioner på vissa livsmedel när man utesluter dem. Att få för sig att man är glutenintolerant efter 25 år och från ena dagen till andra helt utesluta gluten i en period kan få de flesta att reagera när de sedan får i sig gluten vid något tillfälle. Jag säger inte att det ÄR så, det är min egna fria tolkning.
Många får en chock när de ser vad jag äter och hur jag äter. Jag äter det jag är sugen på och älskar mat. Att leva med begränsningar, i vilken form det än är, passar inte mig och är inte hur jag vill leva mitt liv. Däremot så kan jag som sagt göra det under en kortare period för att exempelvis optimera träningen. Som tex nu när jag får lite hjälp med mina macron och har höjt vissa intag samt adderat mer fettsyror. För där gör kosten oerhört mycket. Bara att hålla koll på sina macron och synka måltider utefter sin träning och höja intaget utefter belastning kan ge stora resultat. Men det är inte det jag vill ta upp med detta inlägget, utan jag vill be er som känner rädsla för att äta ordentligt samtidigt som ni tränar mycket att tänka om. Kroppen behöver bränsle och att strypa intaget när man tränar så mycket som många av oss gör är idiotiskt. Vad kommer resultaten då bli? Det är som att stå och skriva något på en sandstrand samtidigt som vågorna kommer och sköljer bort det. Lite så känns all tid och kraft man lägger ner på sin träning samtidigt som man kastar bort det genom att inte fylla på med bränsle.
Jag säger inte att man ska äta som jag, vilket jag inte alltid är nöjd över själv då jag kan ha perioder med väldigt “icke” näringsrik mat som inte direkt förbättrar min prestation. Men att försöka ge sin kropp näring är bättre än inget och jag brukar tänka att desto fler måltider som är bra, desto mindre spelar de där “tomma” måltiderna någon roll.
Jag avslutar med att visa ett exempel på en vanlig lunch för mig. Lax, ordentligt med potatis, sallad och ett glas vatten. Enkelt, gott och väldigt bra med energi.
Kram på er, hej!
0
0 svar till “Vad är mat för dig?”
Så himla bra och viktigt inlägg!! Har en mage som har krånglat större delen av mitt liv, men har inte varit ”vuxen” nog för att ta tag i det förrän nu.. Tog kontakt med en kostrådgivare som gång på gång påpekar att jag måste äta mer med tanke på min träningsmängd. Så mer och oftare blev mitt fokus, och nu står jag här bara fyra veckor senare. Absolut inte med en mage som aldrig krånglar, det finns ju andra saker än kosten som påverkar, men med en mage som är lugnare överlag och som gör att jag lättare kan tackla de gånger den bråkar. Tog ju mig bara 28 år att inse det, tjena..
Hej Micaela!
Men du ser! Kosten gör så mycket. Vad bra att du tog tag i det. Glad för din skull ♡
Det här måste vi verkligen prata om. Prata om mat som näring och njutning. Inte bara kalorier, viktnedgång och fettminskning. Mat som bränsle för den fysiska kroppen. Och för själen likaså. Om att äta för nyfikenhet och optimering. Se vad som händer med prestationen oavsett vad siffrorna på vågen säger eller hur en kropp förhåller sig till idealet. Sedan kan jag inte låta bli att fundera över när det ska bli “okej” för en kvinna att äta på samma sätt som en man. Kanske är det bara i mitt huvud jag märker en skillnad i bemötandet. Kanske är det genom ett samhälle skapat av förväntningar och normer. Äsch. Vi måste prata om ALLT det här. Vi måste skapa förändring!
Hej! Just det du skriver har jag tänkt massor på. Att skillnaden, eller icke skillnaden hur kvinnor och män äter måste sluta märkas. Precis som du skriver!
Vilket toppen inlägg! Jag har hela mitt liv (är 42 nu) haft en konstig relation till mat. Jag får dåligt samvete om jag äter så jag blir mätt. Känns bättre att gå lite hungrig hela tiden. Nästan panik när jag äter mackor. Jag tränar mycket. Minst ett pass om dagen. Det är triathlon + crossfit. Jag försöker varje dag intala mig att jag duger precis som jag är, men ändå klämmer och ser jag bara det “dåliga”, celluliter, valkar i spegeln. Jag tvingar mig själv att prata gott om kroppen framför allt när min 12 åriga dotter är med. En dag hoppas jag kunna ge tillbaka den kärlek kroppen ger till mig. För jag vet ju att min kropp är grymt stark och orkar sjukt mycket.
Hej Louise. Det skär i hjärtat att läsa detta. Kan du inte ta hjälp av någon kunnig? Dessa känslor ska du inte gå runt med. Mackor ska ej ge ångest. Ta hand om dig, du har bara en kropp och ett liv ♡
Tack för ett inlägg med neutral inställning till mat! Mat är nödvändigt för vår överlevnad men kan ändå vara så skuldbelagt. Men att äta rå svamp.. Hur kan du tycka det är gott?!? ??
Rå svamp är ju asnice! 🙂 🙂 🙂
Oj så viktigt! Att utesluta något kan kännas bra till en början då kroppen reagerar på de på något vis, men till slut provar man mer o utesluter mer o mer och till finns där inte mkt man kan/vågar äta och träningen man då kör blir en långsam ”död”.. låter hårt men tränar man utan bränsle och återhämtning så försvinner muskler och orken till slut! Jag vet då jag räknade vartenda kaffekopp och smula jag åt och uteslöt till slut allt och tränade 3 pass per dag, vilket resulterade i anorexia och organ som slutade jobba så mkt att jag var ngn vecka ifrån att lämna livet! Det är sjukt vad skevt idealen/dieterna förvränger våra hjärnor! Så allihopa fortsätt ät och låt inte någon annan säga vad du får/inte får och hur du ska se ut göra, vägen dit är inte värt de och du kan få konsekvenser som gör att man kanske inte kan träna/jobba som man vill längre! Take care.
Åh Frida. Tack för du delar med dig. Det är så bra och viktigt. Glad att du mår bättre idag. Eller jag hoppas det iaf!!! Stor kram
Superbra!! Gillar din inställning.
Undrar dock om du har tips på person/er man kan prata mat med inom triathlon. Är mer rädd att jag får i mig för lite. Kom gärna med tips om du har eller vet ngn som vill komma med goda råd 🙂
Hej!
Kan varmt rek Louise Forsberg på Shape of Mind eller Valdemar Frediksson. Hälsa från mig bara! 🙂 🙂
Så bra och viktigt inlägg! Vi har väldigt likt tänk kring mat och jag tror också vi kan göra kroppen känslig mot något om vi aktivt utesluter det. Lite av allt är det bästa 🙂
Det tror jag med! 🙂
Aldrig kommenterat innan men kände att jag måste göra det. Så sjukt viktigt att du tar upp det här! Det finns en enorm kolhydratsfobi överallt och det är så så många som äter för lite/mår dåligt över maten. Jag hade ätstörning uns (blandning av anorexi och bulimi) i flera år när jag var yngre och jag mådde så dåligt av mat, min kropp och allt. Tränade också väldigt mycket för att kompensera den lilla mat jag åt. I två år gick jag på terapi på en ätstörningsenhet blev sen frisk och jag mår bra idag. Och nu tränar jag normalt mycket och orkar mycket nu än innan då jag äter mer ordentligt. Nu äter jag exempelvis en bulle och dricker gott kaffe när jag läser din blogg, och inte får jag ångest av det.
Så ni som läser det här och mår dåligt över maten så det påverkar ditt liv – det finns hjälp att få. Ta den. Terapin förändrade mitt liv. Kram <3
Hej! Så glad att du kommenterar. Känner mig hedrad. Aha UNS, känner till det. Har jobbat en del med Frisk och Fri. Glad att du mår bättre och hoppas bullen smakade bra! Stor kram
Måste bara kommentera även om jag är sen på bollen… min fd man hade ulcerös kolit och med anledning av det och hans ovilja att leva på cellgifter resten av livet läste jag på mycket om kost. Det jag kom fram till var att om man äter klokt dvs försöker undvika vitt massproducerat bröd fullproppat med förädlat gluten som river i tarmarna och smakförstärkare (E621-625) så mår kroppen bra av blandad mat!
Och så även exmannens som till sist hade tarmar som processade hans mat 🙂
Så köp riktigt bröd, bakat på riktigt (gärna ekologiskt) mjöl så finns chansen att en ev glutenkänslighet bli bättre!!
Bra inlägg! Tack för det 🙂