Är det inte lustigt att när kvinnor sticker ut hakan, tar egna beslut och inte snällt nickar med så blir reaktionerna kraftiga. Det är ingen som reagerar nämnvärt när män gör det samma, när de öppet pratar om vilka chefer de är, hur de anser sig styra spelet och hur de tycker saker och ting ska vara.
Men när kvinnor gör det samma så är reaktionerna grövre. ”Osmakligt!” gastar folk med högafflarna i högst hugg.
Jag ser en tydlig skillnad i hur kvinnor bemöts i sådana situationer och jag tror, av det jag har sett och erfarit själv, att reaktionerna av att vi kliver in på männens spelplan och gör exakt det de har gjort i alla år, att det skapar ett sådant tumult att det direkt blir en reaktion. Poff. Kortslutning i hjärnan. Syntax error. Gå tillbaka till spisen där du gör nytta (och alltid har varit) och le.
Bilden av en tacksam, följsam och kvinna som varken svär eller ler inställsamt skakas om. Det blir fult. Det blir vulgärt. Det passar sig inte helt enkelt. En kvinna som låter känslorna styra blir något ostabilt, löjligt och oberäknelig, samtidigt som det motsatta könet premieras för sitt fantastiska djup. Vilken man, som vågar släppa fram sina känslor.
Är det ett tecken på att män men även kvinnor (tyvärr) känner sig hotade? Underminerade? Eller handlar det helt enkelt bara om att man får en sådan chock över att hon inte är intresserad över av att kapsla in sina egna känslor och inställtsamt och beskedligt finna sig i situationer. Att hon inte är intresserad av att skratta och le när hon känner något helt annat. Att hon inte längre är intresserad av att axla det sociala ansvaret för att hålla stämningen uppe? Att hon säger ifrån och förväntar sig detsamma tillbaka, men istället får höra bakvägen att hon är besvärlig, en arg ragata av sitt slag, men säg det inte högt så hon hör.
Gör det inte till en genusfråga säger ni med en djup suck. Tyvärr, men sålänge vi behandlas olika så kommer genus vara en del, om inte hela, frågan.
För vad jag har mellan benen avgör.
Vi är inte här för att underhålla och inte heller för att leva ett liv enligt en mall som inte sattes ihop av någon annan än just oss själva.
Jag är definitivt inte det. Är du?
36