JOANNA SWICA

Det är snart 2021, människan har landat på månen och USA har haft en clown till president. Det omöjliga har hänt och fortsätter hända. Vi utvecklar ny banbrytande teknik, bestiger berg och man kan bli en superstar över en natt på TikTok. Allt tycks vara möjligt.

Utom det mest fundamentala. Respekt mot sig själv och andra människor.

Vi kopplar fortfarande hälsa till utseende och jagar livet ur oss för att vara smala och lyckade. Människor dör på grund av hatbrott och pojkar hyllas i dokusåpor för de kallar tjejer slampor.

Det som borde vara det viktigaste och enklaste att åstadkomma känns som det mest omöjliga.

En person kommenterade häromdagen på min hälsobikt att hon kan sakna tiden när hon vägde mindre och var mer vältränad trots att hon mådde skit och kroppen höll på att lägga av. “Så du är hellre smal och rippad än att må bra och orka med dagarna?” Frågade jag även om jag visste svaret.

Tyvärr så det många som svarar ja. Och om du tänker efter – Vad hade du svarat? Var ärlig mot dig själv nu. Hade du svarat ja? Saknar du den där tiden när du bläddrar bland bilderna på mobilen? Du trycker upp en bild och suckar lite för dig själv. “Vad smal jag såg ut där”. “Oj vad platt mage jag hade”. “Den där bikinin sitter inte så nu”.

Men om du tänker tillbaka hur du mådde just där – var du nöjd med dig själv då? Troligtvis inte. För då jagade du någonting helt annat.

Det gör ont i mig att många av oss är villiga att offra allt för att vara lyckade. För trots allt vi har, allt vi kan göra, alla möjligheter – så tror vi fortfarande att lycka är kopplat till utseende.

Vi fortsätter jaga.

Frågan är bara vad vi egentligen jagar.