Våga leka runt med din stil och strunta i “goda råd” om dina former.

Klänning (Klick!) , Glittrig rosa polotröja (Klick!), Skor (Klick!)

På en vecka kan jag ha 5 olika stilar. Betyder det att jag inte har en egen stil? Verkligen inte. Det är det som är min stil, ett virrvarr av olika kombinationer, färger, teman och stilar – allt baserat på humör och vem jag känner mig som när jag vaknar.

Ibland kan det vara att det bara ska funka när jag är på språng. Jag vill utstråla den självsäkerhet jag kände när jag vaknade men ändå kunna vara bekväm när jag flänger in och ut mellan möten, tar mig ut till kontoret och går på ett kvällsevent. Då drar jag på mig ett par boots, skinnbyxor och toppar med något enkelt men starkt upptill. Det funkar alltid. Sen finns det dagar då jag bara vill spöka ut mig. Det är oftast dagar då jag har mycket känslor inom mig. Då är det lager på lager, mycket färg, smink och smycken. Jag är som en påfågel, en ung tant raffa som spränger fram. Sen har vi de dagar jag mest bara känner för att ligga hemma och jobba, men måste ta mig ut för något möte. Då dras jeans, sneaks och en stor kofta på. Oftast även hatt/keps. Jag har dagar då jag känner mig sexig och vill visa mina former, sen finns det dagar då jag vill visa min sportiga sida. Det är allt, extra allt och ibland ingenting. Precis så som jag vill ha det. Jag experimenterar mig fram med olika stilar och hittar ständigt nya kombinationer och plagg att addera i min garderob. Jag har gett upp tanken på en färgkoordinerad bas-garderob med genomtänkta outfits. Många år stressade det mig och jag minns hur jag läste Elin Klings blogg för många år sedan och tyckte allt var hopplöst. Hur blev jag minimalistisk? Min garderob är en explosion av mönster, färg och material. Lite som jag är.  Vad jag vill säga är att våga släppa på den där tråkiga rösten som dyker upp i bakhuvudet när ni ser en cool klänning eller ett par skor som ni vanligtvis inte skulle köpa. Våga fnysa åt kommentarer som ”det där är väl inte din stil..?” ”kommer jag inte se löjlig ut i denna?” eller ”min kroppsform är helt fel för denna typen av byxor”.

Är det något jag ogillar så är det när människor/media säger åt oss HUR vi ska klä oss för vår kroppsform. Såg en gång på Trinny & Susanna hur de prompt sa åt en tjej i min ålder att man inte visar magen, det är för tonåringar där glipan är platt. Blev lack. Ropade åt tjejen på tvn att inte ta råd från två dinosaurier med förkärlek till shapewear och stickade västar på skjortor. Hon klarade sig bra utan dem.

Jag minns en gång när jag var i en mindre butik och kvinnan försåg mig med klänningar. Jag testade flera olika och var rätt nöjd med två av dem när hon säger att jag ska tänka på att jag är rätt päronformad så den ena klänningen gör sig inte helt rätt på min kropp.

Det var den klänningen jag höll i. Och kände mig oerhört fin i. Behöver jag nämna att det ej blev något köp?

Vem har satt upp dessa regler? Den enda som har något att säga om din stil är du själv. Inte dina vänner, din partner eller föräldrar. Och definitivt inte någon torrboll på jobbet.

Bär det du tycker är snyggt eller gör dig nyfiken. Lek runt, låt dagen kännas som en maskerad som du nu vill det. Kläder är kul och vägen till att hitta sin personliga stil är en livslång resa. Se till att ha så roligt du kan på vägen.