Jag gick och la mig med sorg i bröstet och brinnande ilska som fick min hud att knottra sig. Igår skrev jag om beslutet att HD i USA river bort den nationella aborträtten. Flera delstater beslutade bara några minuter efter beslutet att totalförbjuda abort och mörkret är nu ett faktum.
Världen backar ytterligare några steg och män tar återigen beslut åt och för oss kvinnor. Vi har och har aldrig haft full rätt till vår kropp. Det har bevisats ännu en gång.
Jag skrev om min besvikelse över dessa kvinnor som röstar för ett beslut som inkräktar på en kvinnas rätt till sin egna kropp och ifrågasättes av en annan kvinna som tyckte det var fel av mig att vara besviken på kvinnor. För att citera “ska vi inte försöka komma bort från att ha högre och förväntningar på kvinnor i dessa frågor. Det blir en dubbelbestraffning och precis vad patriarkatet vill..”
Det handlar inte om “systerskap.” Vi kvinnor är inte en homogen grupp. Vi måste kunna få ifrågasätta andra kvinnor. Det handlar om rätten till sin egna kropp och när en kvinna ställer sig bakom ett beslut som inskränker vår rätt så ser jag rött.
Att inte ifrågasätta andra andra kvinnor med hänvisning att vi redan är i underläge är ett försummade och att lägga sig platt. Det är inte så vi kommer framåt. Det handlar inte om manligt och kvinnligt. Det handlar om rätt och fel.
Och det är aldrig rätt att bestämma över någon annans kropp.
Så nej, jag kommer inte sänka kraven. Jag kommer inte backa från att dessa kvinnor är en av världens farligaste. Jag kommer aldrig att acceptera detta. För det är så nära oss. Rättigheterna vi tar för givet är så nära att försvinna för oss. Alla.
23
