JOANNA SWICA

VECKANS PASS:
Måndag: Löpning tröskel 10 km
Tisdag: Simning 2300m tempo på morgonen och lätt cykling 45 km.
Ons: VILA
Tors: VILA
Fre: Simning 2100 m på morgonen och tröskelpass 60 minuter zon 3 + 15min högintensiv styrketräning med egen kroppsvikt.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Lätt. Det är Calle som hängde med och cyklade i tisdags och kör cykelloppet med mig i helgen. Tjoho!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Mina intervaller i tisdags morse. Jag låg på stadiga 54 sekunder på 50 meter och lyckades få till 5 stycken 45 sekunders intervaller med. Höll på att hyperventilera upp lungorna men det var det värt, för jag kände mig riktigt snabb.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Kenta – Just idag är jag stark.

VECKANS MOTGÅNG:
Jag har tappat min mojo i löpningen. Vet inte vad som har hänt men det känns så tungt just nu. Vill skylla på att jag har gått upp lite i vikt och att det är arslet som släpar efter men så lätt kommer jag inte undan. Det sitter djupare än så och det stör mig. Det är liksom inte läge att inte leverera i löpningen just nu.

VECKANS REFLEKTION:
Det är lätt att bli fartblind när man tränar som jag gör. Speciellt om man även har tävlingar som avlöser varandra. Man liksom bara köttar på utan att reflektera vad man egentligen håller på med. Det slog mig häromdagen när jag för femtioelfte gången drog min tävlingsplan för detta året för en ny person. Jag träffar ju så mycket nytt folk via jobb, events etc att det lätt blir att man bara drar samma harang om och om igen. “Ja men så börjar jag med IM Marbella, sen kör jag ett cykellopp, en månad efter en liten halvmara och sen IM Jönköping och därefter IM Kalmar…och så kanske ett litet swimrun på det om jag hittar en partner som vill köra…” Och sådär fortsätter det, utav bara farten och absolut inte menat som något skryt då människor runt omkring mig är genuint nyfikna och intresserade. Men så kommer jag på mig själv mitt i en mening vilket får mig att stanna upp och tänka: Herregud, vem är jag. Gör jag verkligen allt det där?! Ja. Det är just det jag gör och jag får inte glömma bort att se helheten, speciellt när besvikelsen över tävlingsprestationen sköljer över mig. Allt detta, alla tidiga morgnar, alla timmar på cykeln, alla svettiga timmar i grymmet – de är inte för en tävlings skull. De är för helheten. Känslan. Livet 2.0. Att tävla är bara en euforisk-krydda som tillkommer. Men det är lätt att glömma det när man ångar på, det är det.

VECKANS HELL YEAH:
Jag blir bara mer och mer kär i min Canyon och är så glad att den har kopplat ihop mig och Sofie Lantto som ska cykla ihop nästa vecka.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Vila alt lätt promenad.
Söndag: Tävling 140 km.

VECKANS EXTRA:
Tävling i Polen i helgen. Som vanligt tror jag att allt kommer gå åt helvete.