JOANNA SWICA

Det blev en del intressanta diskussioner igår på min IG gällande frågeställningen kring om man är en lösningsorienterad person som med ett positivt mindset väljer att se förbi hinder och kan tänka själv, och därmed även se flera vägar/lösningar och sätt att göra en saker på. Eller om man är en person som hugger direkt och ser det negativa direkt.

Anledningen till denna posten på mina stories var att jag tidigare under morgonen hade lagt ut en träningsvideo som jag och Maya hade spelat in vid ett annat tillfälle. Syftet med videon var att inspirera till ett flåsigt, roligt och allsidigt pass som man kunde köra vart man än befann sig. Stugan, vardagsrummet, gymmet, gräsmattan – jag tror ni förstår. De flesta av er i alla fall.

So far so good. Det var bara det att det var filmat inne på ett gym och nu “uppmanade” jag till gymträning via denna videon. Vilket jag även fick höra och bemötte. Jag ställde en motfrågan på vilket sätt en video som uppenbarligen inte var inspelad just denna dagen uppmanade till gymbesök när jag dessutom i texten hade skrivit alternativ till redskap och 80% av övningarna var kroppsviktsbetonade just för att kunna appliceras vart man än befann sig.

Vidare så lyfte jag frågan på mina stories och öppnade upp till diskussion. Och det blev det, ca 300 meddelanden.

Kontentan av diskussion var ändå (tack och lov) att många verkade förstå innebörden av inlägget och såg förbi vilket miljö den var inspelad i. De såg en utmaning i att vara kreativa när de såg övningarna och tänkte “Yes! Detta ska jag göra hemma/ute/ i stugan i helgen!” “Bra inspo!”

Men så har vi de personerna som menade på att jag måste förtydliga mig ännu mer. Att de inte läser texter på IG utan enbart scrollar förbi och hann då inte läsa vad det faktiskt stod. Att jag skulle ha spelat in det hemma på vardagsrumsgolvet för att verkligen vara tydlig med att jag inte uppmanar till att gå till gymmet och att inte stöta mig med människor som längtar efter att gå till gymmet.

Lite som att äta choklad framför någon som inte har disciplin att stå emot socker. Eller?

Jag uppskattar feedbacken men jag håller inte med. Detta för att jag tycker att många av oss redan är förslappade mentalt. Vår förmåga att tänka själva. Vi bryr oss inte längre om att läsa och hugger direkt. Vi söker inte aktivt efter svar utan förväntar oss att få all informationen serverad. Jag upplever att många av oss inte är källkritiska och att vi tyvärr många gånger är enkelspåriga i vårt intag av information.

Ska det verkligen behövas en varningstext eller ett så pass grundligt förtydligande för vuxna människor för något som de själv borde kunna tänka kring och om? Jag tänker osökt på dessa varningstexter som man ibland stöter på. Behöver vi verkligen “micra inte din hamster i micron” varningar för att ha ryggen fri? För att folk ska förstå? Slapphet föder mer slapphet. Och tyvärr så anser jag att vi utmanas vi för lite i tanken.

Det är som när jag tipsar om exempelvis ett plagg från en återförsäljare. Och jag får frågan vilken adress det är till närmsta butik. Eller som förra veckan – när de stängde på vardagarna.

Googla.

Jag har svårt att se att det skulle vara mitt ansvar att informationen jag ger inte läses utan snabbt scrollas förbi. Det är heller inte mitt ansvar att sätta upp varningstexter eller förtydliganden för människor som uppenbarligen saknar förmågan att tänka själva samt har en dålig dag. Många av oss har lyxen att leva och tänka för egen maskin – så varför gör vi inte det? Jag kräver mer av mig själv och min omgivning. Jag är en tänkande och reflekterande människa – annars hade jag aldrig ägnat tid åt att diskutera med främmande människor, skrivit detta inlägget – rannsakat mig själv. Det är viktigt att förstå varför man tänker, och agerar som man gör. Missförstå mig rätt´, jag vill att vi ska kunna ha sådana här diskussioner och jag uppskattar feedback och ifrågasättande.

Det finns personer som har valt att sluta posta om saker som “kan” misstolkas, som “kan” uppröra. Några av dessa skrev till mig bland annat igår och höll med men delade med sig av att de tyvärr har gjort ett val att bli mer “flatline” i det de kommunicerar ut på grund av riskera att feltolkas. Men är det rätt väg att gå? Istället för att nyansera och diskutera valen. För ju mer vi stryker medhårs, ju mer vi tillrättalägger och förtydligar – desto mer sticker det andra ut. Den bekvämligheten blir då ett syntax error i våra förskönade liv. Ett sidospår kanske men definitivt något som spelar in här, enligt mig själv.

Jag förstår vilken situation vi befinner oss i men tyvärr så lockar pandemin fram mindre charmiga sidor hos oss alla just nu och det sista vi behöver är ett klimat där vi inte tänker till en gång extra innan vi kommenterar något. Det behöver vi alltid göra förvisso – tänka alltså. Men i en situation där vi redan utmanas psykiskt och fysiskt – behöver vi verkligen mer negativitet? Är detta inte tiden där vi ska hjälpas åt genom att exempelvis uppmana till rörelse och motion? För avsaknaden av just detta kommer påverka den svenska folkhälsan rejält framöver. Och tyvärr lyfts inte hälso och psykiska aspekterna tillräckligt i situationen vi just nu befinner oss i.

Det finns dagar då jag postar utomhuspass, det finns även dagar då jag postar om långpass som inte kan göras av alla. Det finns dagar då jag befinner mig på gymmet och tipsar om en övning. Det kommer att komma inlägg som handlar som passar något lite mer. Och det finns ämnen jag inte kommer tipsa om då jag helt enkelt inte vill eller har ett intresse av det. Vad vill jag ha sagt med detta? Allt passar inte alla helt enkelt. Är det av ont uppsåt? Fråga dig själv: “Varför framkallar det denna eller denna känslan hos mig själv?” “Vad vill hon förmedla?” “Vad kan jag göra med denna information för att det ska passa mina behov?”

Det här handlar egentligen om så mycket mer än bara gymvideos.

Det vet vi och vi behöver nog påminnas om det då och då.

Och när det kommer till personen som tyckte jag uppmanade till gymbesök? Vi hade en fin diskussion och kom fram till att det blev något gott av situationen till slut – reflektion.