JOANNA SWICA

Näst sista dagen på Terreno började lugnt med sovmorgon till åtta, lugn frukost på terrassen och därefter en timmes häng uppe i huset. Jag satte mig och jobbade en stund medan vissa av tjejerna gjorde sig i ordning för den 40 minuter långa promenaden ner till Greve.

Louise åkte ner i förväg med Sofia då hon hade mått lite dåligt kvällen innan och inte ville chansa att gå ner i värmen (30 grader även denna dagen). Framåt halv elva samlade jag ihop gänget, fyllde på vattenflaskorna och traskade sedan via 4 olika vingårdar ner till Greve för skördemarknad och vinlunch på Giovanni da Verrazzano som numera är vårt stammisställe.

Jag åt det som jag alltid äter här. Tryffelburrata till förrätt och tryffelravioli till varmrätt. Det är lika självklart som borsta tänderna. Till det så dracks det Aperol och krispigt vitt vin. Om det fanns något att klaga på? Nej. Jag njöt, vi njöt. Alla njöt. I den stunden ville jag aldrig återvända till Sverige. Min inre italienska gudinna växer för varje år och på denna resan tror jag att hon växte dubbelt så mycket.

Vi avslutade med glass samt att länsa den lilla butiken nedanför restaurangen på allt som innehöll tryffel. Jag handlade tryffelsmör, svart tryffelsalt, svart tryffelolja, tryffel/svamp stuvning, vit och svart tryffel på burk samt färsk pasta och rostad hyvlad tryffel. Jag har tryffel i ett år framöver. Minst. Lägg sedan till de 26 flaskor vin jag har beställt hem från gården samt kallpressad olivolja och dessertvin. Blir en bra höst.

Det var ett mycket glatt gäng som hoppade in i bilen hem till Terreno igen. Vi hade några timmar fram tills middagen och medan några av tjejerna hoppade i poolen gick jag och Karina ner till Sofias hus där en massagebänk stod uppställd. Nu ska ni få höra. Detta är helt sjukt. Jag får på riktigt gåshud när jag ska återberätta, eller skriva, det här. Karina som är Reiki-healer hade kört en handpåläggning på Louise när hon mådde lite dåligt dagen innan vilket såklart fångande mitt intresse. Så jag frågade henne om hon kunde köra en healing-session på mig vilket hon gärna ville. Så det var det vi gick ner och gjorde. Och vet ni? Jag som alltid har varit väldigt reserverad mot sådant som jag inte kan förklara riktigt och varit mer lagd åt det ”vetenskapliga” hållet upplevde sessionen som oerhört gripande. Jag kan inte förklara det och jag kan inte ”ta” på känslan. Men det jag kände under healingen var inte likt något annat jag har upplevt förut. Och det är häftigt tycker jag. Det var så sjukt att ligga där och känna hur kroppen gick igenom olika stadier. Hur den växlade mellan varmt och kallt och hur hela sessionen påverkade mig på flera olika plan. Och ja, kanske var det en placebo effekt för jag så gärna ville att det skulle hända något. Men då får det vara så. Jag kan inte förneka att jag kände ”något”. Hänger ni med hur jag menar?

Sista kvällen på Terreno spenderades med ännu mer god mat och diskussioner om högt och lågt. Jag åt en av de bästa frysta tiramisu-pajerna jag någonsin har ätit samt drack ett oerhört gott dessertvin som jag passade på att beställa hem.

Det var något vemodigt att gå och lägga sig då vi alla visste att morgondagen enbart skulle bestå av en snabb frukost och transfer in till Florens för ett flyg hem tillbaka till Sverige. Eller ja, för vissa av oss. Amanda och Åsa stannade kvar en natt medan resten av ligan skulle hemåt.

Men det fina med det är att även om det kändes vemodigt så visste både jag och Louise att vi snart skulle återvända igen. Och att Italien alltid finns inom räckhåll. Och så fort vi vill ha en liten känsla av Terreno så har vi faktiskt Winery Hotel i Stockholm in på knuten då vi bor så nära. Och där har ju redan vinerna anlänt som lämnade med lastbilen första dagen vi anlände.

Stort tack till Sofia och teamet nere på gården som tog hand om oss så väl. Ni är alla superproffs och vi är oerhört stolta och glada över att få jobba tillsammans med er. Sist men absolut inte minst – TACK till er som var med på denna resan.

Vi ses snart igen!